Tre till fem minuter

Niklas kommer aldrig få jobb som låtskrivare, men det verkar inte bekomma honom. Han skriver ändå. Varje ”komposition” består av en eller två meningar som han upprepar lika länge som en låt brukar vara, alltså tre till fem minuter, vilket är lagom för att driva mig till vansinne. Det är precis det han är ute efter.

Fortsätt läsa →

Kiltti joutuu kynnysmatoksi

Jag drömde fram en boktitel i natt: ”Stå på dig – annars gör någon annan det.” När jag vaknade i morse visade det sig att jag hade stulit den från självhjälpskungen Ekberg. Avunden kokade i mig tills jag startade datorn och såg omslagsbilden. Liten kattunge stirrar på liten mus. Liten mus står på två ben och stirrar tillbaka. Jag är ledsen att säga det, kära formgivare, men boken tappade all pondus.

Fortsätt läsa →

Nytt mål

I början av den här skrivutmaningen satte jag upp målet att författa ett blogginlägg per dag under april månad. Det har visat sig vara mycket knepigare än jag trodde. Idéer och berättelser finns i överflöd, så det är inte där skon klämmer. Svårigheten ligger i att hitta stället där tankarna singlar ner mot marken och hamnar i rätt ordning. Förflyttningen dit är beroende av disciplin. Och bra musik förstås.

Fortsätt läsa →

R.E.S.P.E.C.T.

Jag har skummat igenom några artiklar för att lära mig mer om skolans evolution. Nu vet jag att ”dumstrut” är en konformad papphatt som olydiga elever fick sätta på huvudet förr i tiden. Syftet var offentlig förnedring. Skulden skulle vara så genomträngande att ogärningen inte upprepades. Om det inte fungerade gick man vidare till fysiska straffmetoder. Det här tankesättet var logiskt i en 1700-talshjärna och ebbade inte ut förrän skolagan förbjöds 1958.

Fortsätt läsa →

Måndag hela veckan

Uppe på en höjd i Igatpuri ligger meditationens mecka: Dhamma Giri. Sedan centrets invigning på 70-talet har hundratusentals fötter i varierande storlekar traskat genom grinden och uppför backen, stannat upp halvvägs för att beundra utsikten för att sedan ta de sista stegen fram till incheckningsdisken.

Fortsätt läsa →

En bollywood-biljett till Indien

Ameesha Patel (Bildkälla: Bollywood Hungama, CC BY 3.0)

Jag kände frihet när jag lämnade Stureplan och drömmen om ett liv som inte var mitt. Jag var fri att ta av mig de höga klackarna och luska ut vad jag ville, tyckte om och längtade efter. Förvisso skavde oron över vad jag skulle ta mig till och hur ekonomin skulle gå ihop, men det var inte den som kom med idén att åka till Indien.

Fortsätt läsa →