Att vakna utan fruktan

En sen kväll i 2008 sitter jag vid datorn för att kolla TV-tablån. I vanlig ordning är programutbudet snålt, men på SVT:s hemsida snubblar jag över en intressant rubrik: SVT dokumentär / Ambres – en död talar.

Det står att Ambres är en 3000 år gammal ande som använder sig av snickaren Sture Johanssons kropp för att förmedla viktig kunskap om människan, livet och döden. Jag har missat visningen av själva dokumentären, men det finns en del videoklipp som kan stilla min ökande nyfikenhet.

Sture Johansson visar sig vara en helt vanlig människa med en ytterst ovanlig livsbana.

På sjuttiotalet hängde Sture motvilligt med sin dåvarande fru till en meditationsgrupp. Han tyckte det var oerhört tråkigt och såg ingen mening med den där sortens andliga evenemang. Vid ett tillfälle slumrade han till. Eftersom deltagarna i gruppen tittade förundrat på honom då han öppnade ögonlocken, bad han om ursäkt för att han somnat. Han kanske hade snarkat? Då fick Sture besked om att han inte hade sovit, utan att någon som kallat sig Simeno hade talat igenom honom. Under månaderna som följde delade Simeno med sig av sin djupa livskunskap genom Stures kropp. Efter en tid drog han sig dock tillbaka och lät Ambres ta över rodret för vidareförmedlingen. Den pågår än i dag.

Jag blir fascinerad av Sture Johanssons historia. På sin hemsida berättar han öppet om hur han hamnade i själskris några år efter att Ambres dykt upp. Han kanske led av personlighetsklyvning? Jag förstår frågetecknet mer än väl, för jag är också skeptisk, men det stoppar mig inte från att gå vidare in i Internet-djungeln efter mer information.

Jag hittar ett klipp som blåser ett stort hål i min skepsis. Ambres tittar rakt in i kameran och säger:

Hur skulle det vara att vakna en dag utan fruktan, utan ångest? Utan ångest för sjukdomar, ekonomi, kärlek, harmoni. Utan ångest för hur ni ska kunna klara av denna dag, denna vecka, detta år. Ingen ångest för er framtid eller ålderdom. Ingen ångest för att vara utanför, utan att ni kunde känna att allt detta var lämnat, att ni var i absolut harmoni. Ska man kämpa för det? Nej. Man ska inte kämpa för det utan man ska bara VARA det. Hur kommer jag dit? Genom att se hur jag skapades, hur fruktan skapades. När jag väl kan genomskåda hur fruktan kom till mig, då kan jag också lämna den bakom mig.

Det gäller att se sig själv. Det gäller att uppleva sig själv. Det gäller att finna min innersta, sanna natur, och den är kärlek. Och när jag väl finner den, då förstår jag varför jag befinner mig i denna värld. Och när jag väl är där så är allting bara en självklarhet. Då ställer jag inte heller frågan: Vad var meningen med detta liv? Meningen är då: Jag behövdes. Jag var en länk i den här kärlekssagan. Jag var en länk till att kunna visa den gudomliga människans ansikte GENOM mig.

Jag börjar gråta medan jag smakar på Ambres inledande fråga. Hur skulle det vara att vakna en dag utan fruktan? Jag låter den sjunka in. Det går inte att förklara vad det är som händer i mig. Jag ser klippet på nytt och får samma reaktion. Tårarna flödar oavbrutet.

Ambres fortsätter:

Meningen med livet är att människan någon gång ska vända sig inåt, mot sig själv, och höra på den finstämda rösten som talar till dem, som säger: För att känna dig själv måste du söka ditt upphov. Varifrån kom du egentligen? Vem skapade ditt medvetande, som är så subjektivt, och som så starkt utestänger den stilla inre rösten? Vem är det som överröstar den?

Ambres talar om den begränsade människan; den som är rädd både för livet och för döden; den som är rädd för vad som finns utanför mayans* värld; den som endast ser i en tunnel av fruktan. Sedan talar han om den obegränsade människan; den som börjar genomskåda själva illusionen och således påbörjat resan att göra sig fri; den som går sina egna vägar utan mayans mönster.

Jag är fullkomligt såld. Och upplyft! Hur skulle det vara att vakna en morgon och vara fullkomligt fri från rädsla? Där och då bestämmer jag mig för att resten av mitt liv ska handla om att ta reda på just hur det känns.

Kommunikationen är inte begränsad till det ringa antal kanaler som världen känner till. Om den var det, skulle det inte vara stor mening med att försöka lära ut frälsning. (H-25.2)

*Maya är enligt hinduismen illusionen som döljer den fundamentala verklighetens etthet bakom den skenbara mångfalden