Become Passers-by

Tomasevangeliet berättar följande i vers 42:

Become Passers-by

Det står inte:

Become By-passers

Evangeliet är omtvistat, men jag bryr mig inte särskilt mycket om det. Låt de lärde tvista hur mycket de vill. Innebörden av Become Passers-by är precis densamma som Döm inte och Vänd andra kinden till. Dessa visdomskorn är så enkla att det inte går att missförstå dem.

Eller?

Hmm, innebär ”döm inte” att jag ska svälja ett par gånger och lägga locket på när någon beter sig som ett svin? Nej, jag skulle inte tro det. Ett svin är trots allt ett svin. Låt mig ge ett exempel. Vi bor vid sjön Immeln, som med sin fantastiska omgivning är ett sommarparadis för såväl svenskar, danskar och tyskar som annat löst folk. En stor del av dem är här för att umgås och njuta av naturen, men det finns också några som kommer hit för att supa sig redlöst berusade.

En varm augustidag sitter Niklas och jag på den allmänna bryggan och spelar Backgammon. Plötsligt får vi syn på ett par kanoter som sicksackar över sjön. De är på väg in till byns kanotcenter, och det är uppenbart att förarnas tillstånd är tveksamt. Det är ett sjuhelsikes liv medan de vevar sig fram och skrålar på någon märklig dansk visa, och jag överdriver inte när jag säger att de lyckas hitta alla tonerna i skalan, plus några till.

Landstigningen är, som du kanske förstår, inte vacker. Det är heller inte vackert när en av dem börjar kasta ölburkar efter den lilla ankfamilj som står vid stranden. I samma sekund reser sig sambon, högröd i ansiktet, och går tvåhundra meter med de mest beslutsamma kliv jag någonsin sett. Pulsen ökar och jag får småspringa för att hinna med. På vägen till brottsplatsen hinner jag spela upp alla möjliga scenarion i huvudet, inklusive blodigt handgemäng och knäckta näsben. Vi pratar trots allt inte om några knattar, utan om storvuxna män som druckit bort merparten av sin omdömesförmåga.

”Vad fan håller du på med?” ryter Niklas. Den skyldige vinglar, men lyckas gaska upp sig till ett stort hånleende och sluddra något i stil med att han är hungrig och vill äta småfågel till middag. Där och då brister något inom mig, och jag känner en enorm kraft vakna till liv. Den börjar längst ner i fötterna och forsar upp genom kroppen. Där och då finns inget utrymme för EKIM-lektioner, ljuva tankar om förlåtelse, vackra ord eller smileygubbar med hjärtögon, för när kraften når huvudet säger den: ”NU RÄCKER DET!”

Jag hör Niklas ge kommando: svinet ska minsann bege sig från Immeln och aldrig mer komma tillbaka! Sedan hör jag mig själv be honom dra åt helvete.

Kroppen skakar medan de objudna gästerna försvinner iväg, utan middag. Efter ett tag mojnar det i mitt inre, och jag märker att det är helt tomt och tyst omkring oss. Vi nyttjar utrymmet till att reflektera över det som just hänt. Det är inte särskilt konstruktivt att be någon dra åt helvete, för det är inte så vi vill möta våra medmänniskor, och det är definitivt inget vi ser som ett slutmål. Du som läser detta kan säkert hålla med.

Men – och detta är ett stort men – vi kan heller inte låtsas som ingenting när vi ser hinder och orenheter på vår väg, vare sig det är på sjön, i ICA-affären eller i ett andligt forum. Då blir vi by-passers. Vi behöver givetvis använda vår urskiljningsförmåga och känna av om det är läge att säga något eller inte, men jag tror att de flesta vet hur smärtsamt det är att hålla tyst när det formligen bubblar över inombords.

Jag ser mig själv som nybörjare när det gäller att säga ifrån. Ibland går jag för långt. Ibland säger jag inget alls. Men jag lär mig, och det är huvudsaken.

Tiden är inne att öppna munnen, ifrågasätta och sätta gränser. Titta bara på Martin Luther King, Gandhi, Nelson Mandela, Malala och Jesus. De är ju människor, precis som vi är, men de har gjort skillnad genom att ifrågasätta världens konventioner, tankesystem och etablissemang. Deras väg har varit allt annat än snygg och tillrättalagd.

Den djupare meningen av Become Passers-by att dra tillbaka all mental investering i den här världen; att tömma vårt sinne på tankar om vad världen är, inklusive våra föreställningar om andlighet, dömande, kärlek, godhet, snällhet, förlåtelse, Gud och så vidare. En Kurs i Mirakler instämmer när den ber oss om att glömma allt, inklusive ”den här kursen”. Så snillrikt.

Jag tror inte att vi kan förvänta oss någon Passers-by-revolution över en natt, men jag tror definitivt att den är möjlig. Jag gör mitt jobb och försöker vara så ärlig och uppriktig som jag bara kan, såväl mot mig själv som andra. Men jag ska villigt erkänna att det är lättare sagt än gjort när livet serverar kålpudding till middag …

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *