Det är dags att börja tänka själv

 

”Människor som inte kan tänka själva är livsfarliga”, sa en bekant häromdagen. Jag instämde tyst. Samtalet kretsade kring en polis som hade utfärdat fortkörningsböter till sin mor.

Mitt instämmande hade ingenting med själva sakfrågan att göra. Huruvida polisen gjorde rätt eller fel när han satte dit sitt eget kött och blod är en diskussion som jag är fullkomligt ointresserad av då den bottnar i smak och tycke.

Alla vet att smaken är som baken. Tudelad. 

Vad som fångade mitt intresse var något helt annat. Jag fick nämligen veta att polisen i fråga hade som mål att klara upp så många brott som möjligt, och att metoden för att lyckas med detta var att strategiskt använda laserinstrumentet på platser där han visste att de flesta körde för fort. Böter skrevs ut på löpande band och på så vis växte antalet uppklarade brott med råge. Resultatet? Snygg statistik. Inte så snygg ryggrad. Lagens långa arm i ett nötskal.

Så hur knäcker vi nöten? Hur går vi bortom spelet där kvantitet utklassar kvalitet; där självförhärligande väger mer än integritet; där ingrodda tankemönster är mer bekväma än fräscha idéer; där andras åsikter betyder mer än den egna magkänslan?

Är svaret att peka finger mot polisen? Knappast. Löser vi något genom att delta i ändlösa diskussionstrådar kring makthavarnas tillkortakommanden? Tror inte det. Finner vi utvägen genom att skapa nya regelverk? Nej.

Hur kan jag vara så säker på att ovannämnda metoder är verkningslösa? Svaret är enkelt. Vi har använt dem i århundraden, och om de hade fungerat så skulle våra problem varit lösta.

Titta bara på de tio budorden. Om de hade varit effektfulla skulle vi inte haft några bekymmer. Om alla hade sitt sunda förnuft kvar skulle vi inte ens haft några lagar. En förnuftig människa, med andra ord en varelse som har förmågan att tänka själv, skulle ju inte stjäla grannens sandaler, än mindre sticka kniven i ryggen på sin broder.

Kan vi verkligen lagstifta kring sunt förnuft? Svaret är uppenbart. Dagens myndighetsutövning är lika verkningslös vad gäller att ingjuta omdömesförmåga som den var under Mose tid. Våra lagar och förordningar blir mer och mer komplexa. Vi bygger upp en regelverkscirkus som ingen kan hålla reda på, än mindre följa. Allt för att vi ska slippa tänka själva. Vi låter andra bestämma vad vi ska äta och vad vi ska göra, blickar utåt för att se vad den senaste klädtrenden är och lyssnar till massan för att ta reda på vad vi ska tycka.

Förstå mig rätt nu. Jag tänker inte förneka att lagens långa arm kan göra stor nytta, som till exempel när en massmördare handgripligen stoppas i sin dödliga framfart eller när en berusad bilförare berövas sitt körkort. Dessa åtgärder är nödvändiga, men de löser inte själva problemet.

Själva problemet är att vi lägger auktoriteten, vår egen ryggrad, i händerna på ett ryggradslöst djur, nämligen egot. Vi vågar inte uttrycka vår sanning av rädsla för vad det ska säga, och vår skenbara trygghet finns under dess vingar – vingar gjorda av nedärvda tankegångar. Vi skjuter vår integritet åt sidan och följer rädslans röst, den som säger: Om du håller tyst, följer lämmeltåget och tänker som alla andra så kommer det att gå bra för dig. Inte nu, men sedan. 

Det är dags att börja tänka själv.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *