Djurkommunikation

2012-10-21:2

Foto: Laila Langö

NIKLAS: Min tanke är att det går att kommunicera med djur på ett sätt som innebär att inga hjälpmedel behövs. Jag tror att det kan finnas någon slags förståelse – kalla det för en grundläggande respekt – där vi är i samspelande harmoni.

Jag vill inte påstå att jag upplever denna harmoni alltid, även om jag fått många smakprov på den tillsammans med Lukas. Under vissa promenader har min arm varit i ett vågrätt läge och han har knappt fått luft. Det är inte samspelande harmoni.

I ett sådant läge kan jag ju inte bara släppa kopplet och säga ”låt det som ska ske, ske”. Det skulle inte bli bra, vare sig för Lukas, grannarnas hundar eller mig. Vad jag försöker säga, är att det finns situationer där jag inte riktigt når fram till vår kära hund. Vissa gånger gör han utfall, och då fungerar det inte att kommunicera med en finstämd, nedtonad melodi. Det där skulle jag vilja ha hjälp med.

RÖSTEN: Ser du det som ett problem?

NIKLAS: Ja, det gör jag.

RÖSTEN: Det finns ingen metod i världen som kommer att lösa ditt dilemma. Du kan försöka distrahera Lukas med ett regn av köttbullar eller gå omvägar för att slippa hundmöten, men det hjälper endast tillfälligt. Det grundläggande problemet finns fortfarande kvar.

Du säger ofta att det är du som ser, och det är sant. Då måste det också vara du som bestämmer att det finns ett problem. Ha det i åtanke när du kontemplerar följande fråga: Har hunden en egen vilja?

NIKLAS: Nej, det har han inte, lika lite som jag har en egen vilja.

RÖSTEN: Vad är det som händer när du tror att hunden har en egen vilja, och att den är åtskild från din?

NIKLAS: Det finns inget samspel.

RÖSTEN: Precis. Konflikten är uppenbar. Titta dig omkring i världen, för denna konflikt spelar upp sig överallt. Ett enkelt exempel är relationer där en av parterna drar åt ett håll och den andra drar åt ett annat.

När vi pratar om vilja så finns det två saker vi behöver veta. Det första är att vilja är allomfattande. En vilja som inte är allomfattande har ingenting att göra med sann vilja. Det är bara en åsikt, och åsikter är till för att förstärka separation. De kan aldrig enas och det är därför vi har fört in fenomenet kompromiss, som egentligen inte känns bra för någon. För det andra går det inte att tänka sig till vilja. Alltså kan du inte tvinga dig själv att vara villig. Villighet är något som sker.

Cesar Millan poängterar ofta att vår energi spelar stor roll när vi möter ett djur. Låt oss för skojs skull byta ut ordet energi mot tankebanor. När dina tankar är synkroniserade med det som sker så är du i kontakt med den allomfattande viljan. Resultatet är att du känner dig trygg och harmonisk. Du är i ditt rätta element, och detta är något som djuren känner igen. När du befinner dig där, ger du dem tillåtelse att vara sig själva. Det är där samspelet finns.


RÖSTEN: Vad innebär det att vara velig?

NIKLAS: Det är när jag tror att jag har en massa val.

RÖSTEN: Exakt. Att vara velig är en effekt av tron om att det finns många olika viljor, som till exempel att du har en vilja och hunden en annan.

NIKLAS: Ibland har jag svårt att se att det enbart handlar om mitt sinnestillstånd, för min upplevelse är ju att koppelarmen är vågrät under vissa promenader.

RÖSTEN: Det är därför vi behöver mental träning, för det leder till upplevelsen av att allt sker i sinnet. Lukas är en gåva som du har fått i detta avseende, och jag tror inte att du är medveten om exakt hur stor denna gåva är. Tids nog kommer du förstå hur mycket han har att visa dig om dig.

Det är en beslutsam pojke, den där Lukas. Är du beslutsam?

NIKLAS: Ja, det är jag.

RÖSTEN: Visst är du det! Och när du och Lukas slår era beslutsamma påsar ihop så kan vad som helst hända! Plötsligt kommer kommunikationen att klicka mellan er, men det är inte velighet som kommer att ta dig dit. Kom ihåg det. Så vad behöver du påminna dig om när du går med vågrät arm och en hund som inte får luft? Hjälper bannor?

NIKLAS: Nej, det är föga hjälpfullt att bli irriterad. Jag har även försökt ett antal olika metoder, men det är precis som du säger … ingen av dem fungerar. Jag kan tjata om ”fot” och ”här” och ”sitt” och ”ligg” tills jag blir blå i ansiktet. Jag kan testa att ta honom i nackskinnet och försvara det inför mig själv genom att säga ”så gör faktiskt tikarna med sina valpar”, men det känns inte riktigt bra i mitt hjärta.

Jag kan hålla på i timmar och testa alla varianter som uppslagsverket med metoder föreslår, men när ingen av dem ger effekt står det klart för mig att jag behöver korrigera mitt seende. Jag är inte alltid förmögen till det, men jag vill lära mig att kommunicera fullt ut och det är därför jag ber om hjälp. Det måste finnas ett annat sätt att kommunicera och jag vet att det är möjligt. Däri ligger min beslutsamhet.

RÖSTEN: Ju mer du förstår av din egen natur, desto starkare känner du samspelet. Apropå män som talar med djur – minns du filmen Mannen som kunde tala med hästar? Titta gärna på den igen. Det finns några sekvenser som kan hjälpa dig att komma i kontakt med den känsla du är ute efter. Jag tänker framför allt på scenen där Tom Booker (Robert Redford) sitter på ett fält och väntar i en evighet på att den bångstyriga och skadade hästen Pilgrim ska ta kontakt med honom. Där får du bevittna vad beslutsamhet och tålamod kan åstadkomma, och det sker dessutom ordlöst.

Filmen är också fullspäckad av exempel där det tycks finnas en motstridig önskan mellan häst och människa. En djup önskan om verklig kommunikation vinner till sist. Det gör den alltid, och då kommer upplevelsen av enad vilja.

Du behöver hitta tillbaka till platsen inom dig där det inte finns någon motstridighet. Om du utgår från denna plats så kan du förvänta dig mirakler, för de kommer att inträffa, vare sig du vill eller vill, för det är vad du vill. Och glöm inte att din upplevelse tillsammans med Lukas har förändrats radikalt under en kort tidsperiod. När han kom in i ditt liv så spelades det upp väldigt många strider, men de har ju avtagit, eller hur?

NIKLAS: Ja, men det finns fortfarande saker som jag behöver jobba med. Förra veckan var jag ute i mörkret och cyklade tillsammans med Lukas. När vi kom fram till en korsning så blänkte det till när pannlampan svepte förbi en skylt. Det kom en obehagskänsla, för jag trodde att det var ett djur som stod på vägen, och jag visste inte hur han skulle reagera. Skulle det komma ett utfall?

Jag är rätt trött på att känna den där sortens obehag och vill gärna lägga det bakom mig. Det står i vägen för min frihet.

RÖSTEN: Du behöver syna obehaget för att bli kvitt det. Rädslan måste trampas igenom och det kan vara väldigt utmanande. Är du villig att göra det?

NIKLAS: Definitivt! Jag har en märklig dragning till utmaningar. Innan cykelturen så tänkte jag att ”jag ska fan cykla här även om det är kolsvart, även om det kan dyka upp djur i vår väg”. Det som behöver synas, behöver ju synas.

RÖSTEN: Bra. Nu har du åtminstone fått syna att en skylt är en skylt, inte ett djur. Det fanns ingenting att vara rädd för.


NIKLAS: Förut var jag mer frigjord i mitt förhållande till Lukas. Den första veckan han bodde hos oss tog jag av kopplet och vi var ute i många timmar. Då hade jag ingen tanke på att det skulle finnas någon fara eller konsekvens. Nu har min oro ökat markant. Han kan vara misstänksam mot människor, börja bråka med hundar, springa efter vildsvin och så vidare. Det känns som jag går bakåt istället för framåt.

RÖSTEN: Allt det du beskriver är något som du har förtryckt under lång, lång tid. Det fanns där innan Lukas kom in i ditt liv. Faktum är att det har funnits där sedan tidernas begynnelse, ja, bokstavligen sedan tiden gjorde sitt intåg. All oro tycks vara situationsbetingad, men det är den inte. Oron finns inom dig, och den släpper taget när du bestämmer dig för att syna den.

Tro inte att du är på väg in i en återvändsgränd. Tacka dig själv för att du är villig att möta den disharmoni som bubblar upp till ytan. Var tacksam för de framsteg du har gjort. Var tacksam för att du har slutat förtränga. Och var tacksam för att du har en fyrbent vän som visar dig allt du behöver veta. Låt rädslan bli synlig, se den i vitögat och lämna den sedan därhän.

Lukas kom hit för att visa dig att vi alla har ett enda syfte som är i enlighet med en enda vilja. En allomfattande vilja. Just nu hjälper han dig att se det som står i vägen. Tänk på honom när du kontemplerar följande mening från En Kurs i Mirakler: Om du visste Vem som går bredvid dig på vägen du har valt, skulle rädsla vara omöjlig.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.