Du kan flyga, var inte rädd

2013-01-30:2

NIKLAS: Ibland känner jag stor uppgivenhet. Min upplevelse är att jag inte hörs som jag önskar att höras. Det är oerhört frustrerande att ha en teoretisk förståelse av Kursen utan att veta hur jag ska använda den.

Jag vill ju så gärna dela med mig av det jag ser! Vilka steg tar jag? Vilka ord använder jag? Vad är min riktning? Hur fan ska jag hantera min dag? Jag hör inte vägledning på ett konkret sätt.

RÖSTEN: Vad är syftet med Kursen?

NIKLAS: Att ta bort blockeringarna för mitt seende.

RÖSTEN: Exakt. Den handlar om att avtäcka allt som du har ställt i vägen för ditt klarseende. Så vilka blockeringar har du stött på under den senaste tiden? Vad är det som gör att du inte känner livet i dig? Vad är det som gör att du inte hör eller blir hörd som du önskar att höras?

NIKLAS: Du och jag har ju gått igenom en del utmanande saker den senaste tiden, så jag skulle tro att det handlar om den speciella relationen.

RÖSTEN: Precis. Jag vill påminna dig om att det du går igenom nu är en viktig del av din resa. Kom också ihåg att du inte kan lära ut något du själv inte har genomlevt.

NIKLAS: Nej, men ibland undrar jag varför det är nödvändigt att genomleva hela det förbannade loppet för att kunna lära ut det…

RÖSTEN: Vill du gå hela vägen? Vill du lära känna dig själv?

NIKLAS: Ja, det är klart. Men måste det verkligen kännas så jobbigt? Ta Jesus till exempel, han verkade ju vara skinande glasklar i sinnet från det att han började stå på benen.

RÖSTEN: Haha, är det din uppfattning?

NIKLAS: Jag kanske överdrev en smula. Men lik förbaskat lärde han ut frigörelse och fullkomlighet utan att själv vara fullärd. Vad jag försöker säga är att jag behöver möjligheter att lära ut fullkomlighet för att jag ska lära mig vad fullkomlighet är.

RÖSTEN: Så vad är dina människomöten till för? Vad är dina relationer till för? Är de inte till för lära ut?

NIKLAS: Nja. Jag ser det där, men jag kan vara en otacksam jävel. Jag vill ha mer, för ibland känns det som att jag lever på pyttesmå halmstrån. Jag upplever mig själv som en ensam fågelunge som är på väg att lämna ett brinnande bo. Det är frestande att klamra sig kvar, men det kan jag inte. Det enda som verkligen inspirerar mig är ju att testa vingarna. Jag kan inte kompromissa längre.

RÖSTEN: Det är goda nyheter. Att köpslå med sig själv har ett pris som du inte längre är villig att betala. Jesu väg var också kantad av många frestelser som ropade åt honom att kompromissa, och stundtals föll han säkert för dem, men till sist valde han att lyssna endast till den röst som kallade honom ut ur den här världen. Det var samma röst som du nu lyssnar till, den röst som finns inom dig. Den säger: Var sårbar. Ta av dig masken. Spelet är över.

Du är på rätt väg. Tvivla aldrig på det. Detta är frihetens väg. Du skulle göra det otroligt svårt för dig själv om du avvek från den, och det vet du. Din enda funktion är glädje, men det innebär inte att du ska hålla upp en mask som är glad. Den glada masken täcker över någonting som gör ont, och det är vad du är kallad att möta just nu. När allting tycks falla runt omkring dig, när Babels torn rasar, är du kallad att stå kvar och känna vad du känner, utan dömande. Jag vet att du går igenom en prövande tid. Den kommer att passera. Glöm inte att du har förmågan att resa dig upp från spillrorna och gå vidare. Du har gjort det förr och kommer att göra det igen.

Allt som sker, sker för ditt uppvaknande. Du kan inte förändra det. Det du kan göra är att vara ärlig gentemot dig själv i det som sker. Vad händer inom dig? Vilka tankar och känslor är det som passerar? Hur känner du dig? Just nu upplever du kanske förvirring och bedrövelse, men sanna mina ord: ju längre du går på den här vägen, desto mer glädje kommer du att uppleva i dina relationer. Dystra tankar kommer att försvinna. Det sanna skrattet kommer tillbaka, och det borde vara en tillräckligt bra anledning till att inte bekymra sig kring morgondagen.

NIKLAS: Det får mig att tänka på min mormor. Hon brukade säga att jag har jord i fickorna. Det kanske ligger något i det?

RÖSTEN: Precis! Att ha jord i fickorna är samma sak som att vara öppen för mirakler. På 80-talet släppte Eurythmics låten Miracle of Love. Där sjunger Annie Lennox:

If you open your heart
You can make a start
When your crumbling world falls apart.

The miracle of love
Will take away your pain
When the miracle of love
Comes your way again.

Du kan flyga, var inte rädd. Inom kort kommer du bli varse om att du kan flyga varthän du vill.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *