En studie i ledarskap

2014-02-04

RÖSTEN: Vad är skillnaden på högmod och styrka? Och vad är verkligt ledarskap?

NIKLAS: Det finns många exempel på chefer och idrottsledare som ser ut att ha ett tydligt och förankrat ledarskap, men om vi skrapar lite grann på ytan och tittar bakom fasaden, ser vi en grundläggande ihålighet. För att fylla hålet spelar man ut en roll som går ut på att få så mycket självbekräftelse som möjligt. Detta är högmod. Verkligt ledarskap, vilket är detsamma som styrka, handlar först och främst om att jag är solklar över mina motiv. Vad är syftet med mitt ledarskap? Jag måste veta varför jag gör det jag gör och vara otroligt ärlig mot mig själv när det gäller mina tankegångar.

I Bönens Sång och Psykoterapi står det: Läkare, helare, terapeut, lärare, hela dig själv. Så tro inte att du kan lära ut något konstruktivt eller vara en bra ledare, om du inte själv är hel. Om du utgår från en dömande tankegång och fragmenterar bilden av den värld du ser, då är du på drift! Först och främst måste ditt seende bli helt, för hur kan du annars vägleda andra människor? Ett splittrat sinne försöker vägleda från en felaktig perception, och då är det allt annat än vägledning.

Låt mig dra ett exempel från min egen upplevelse. För några år sedan, då vi bodde på Ekerö, hade jag en stark vilja av att befinna mig någon annanstans än i min faktiska upplevelse. Jag ville vara ”ren” och hade en klar bild över hur det skulle se ut. Jag ville vara en mirakelsinnad lärare och ledare, kliniskt fri från projiceringar. Det fanns bara ett problem. Jag nådde aldrig upp till bilden, för inom mig hade jag övertygelser och föreställningar som hängde kvar.

Det blir ett feltänk att jag kan lära ut till andra. Dessa tankar måste först korrigeras och slipas. Det innebär givetvis inte att jag inte ska dela med mig till människor, men jag måste ha koll på vad delandet är till för. Jag behöver också förstå att allting utgår från mig och på så vis ”hämta tillbaka” mina projiceringar. Jesus gjorde detta under sina fyrtio dagar i öknen. Han drog sig tillbaka för att titta på vad som egentligen försiggick i hans tankevärld.

Så länge min tankevärld är brusig, suddig och oklar, har jag heller inte förmågan att verka på ett bärande sätt. Allt detta är ytterst hårfint eftersom det har att göra med mitt syfte. I praktiken innebär det kanske ingen skillnad, men i innehåll är skillnaden enorm.

Jag kan utföra samma sak utifrån helt olika syften. Låt oss säga att jag anammar epitetet lyckocoach, ställer mig på en scen och vrålar att livet är ”wow”. Livet blir fantastiskt när du lyckas uppfylla dina framtida mål, när du kommer i land med alla dina åtaganden. I själva verket försöker du återuppbygga Babels torn, för ditt syfte är inte klart och därför vet du inte vad du gör. Vad händer när tornet faller? Och vad är det uppbyggt av? Jo, det består av fantasiföreställningar om vad som ska göra dig lycklig. Du kan jobba hårt, resa världen runt och möta tusentals människor, men fortfarande befinna dig i ett bedrövligt virrvarr därför att du saknar klar riktning. Du vet inte vad äkta framgång är.

Jag har bott på många ställen, varit i olika relationer och gått igenom en drös med utbildningar, men ingenting har känts komplett. Varför? Jag har saknat ett genuint mål. Vad är det jag verkligen vill? Vad är det som berikar mig i känsla och upplevelse? Svaret är en abstraktion som handlar om frihet. Vi kan aldrig nå det genom göromål, inte heller utbilda oss till det. För egen del har jag behövt dra mig tillbaka från den värld som jag trodde på. Jag har fått ställa om mitt tankemässiga sikte i riktning mot det som känns meningsfullt. Jag har vänt upp och ner på mitt seende, för att sedan komma tillbaka och verka på samma sätt. Men innehållet är nytt och jag vandrar med en helt annan visshet om vad allting är till för.

Vägen mot ett stabilt ledarskap börjar med att jag kartlägger min tankevärld. Sedan smäller jag in en liten ifrågasättande kil: Vad är det jag berättar för mig själv? Kan det stämma? Jag låter kilen ligga och verka ett tag, och om jag inte lägger mig i, kommer tankekedjorna vittra sönder per automatik. Först då kommer vissheten om ett annat seende, en större tydlighet. Det är en process som kan liknas vid att gå uppför en trappa. Varje trappsteg behövs och jag måste gå i en takt som matchar min beredvillighet, det vill säga min vilja att släppa taget om det jag trodde var sant.

Så hur stark är min vilja? Om jag vill löpa linan ut och släppa taget om hela min tankevärld, krävs en enorm villighet och mycket disciplin. Att säga något annat vore en lögn! Men vi ska inte låta oss nedslås av det och tro att utmaningen är alldeles för stor. En utmaning kan aldrig vara för stor, för det är ju jag som har rangordnat och definierat dess storlek, därför är det jag själv som har förmågan att gå igenom den.

Längs vägen kommer vi stöta på stunder då vi tvivlar på oss själva, på andra människor eller på världen i stort. Det beror på att vi fortfarande har kvar spår eller flagor av gamla tankekedjor. När de kommer upp till ytan är det frestande att dras tillbaka i det förgångna, men det en omöjlighet. Jag kan inte tro på någonting som jag inte längre tror på, eller hur? Denna påminnelse är bra att bära med sig när jag tycks falla tillbaka i gamla mönster. När jag återigen vill bli framgångsrik, bekräftad eller ”normal” – vad det nu än innebär, då vet mitt hjärta att så är inte fallet. Det är inte min vilja, för det har aldrig har gett mig den tillfredsställelse, livslust, inspiration och harmoni jag söker.

Din livslust finns inte där ute. Inspirationen hänger inte i ett träd. Den finns heller inte i arkivskåpet på ett företag, sedlarna på ditt bankkonto, bilen som du just fått tillbaka från verkstaden eller i någon relation du söker upp. Den finns inte där. Den finns inom dig. Så sök inom dig och du ska finna. Återigen, när du söker utanför dig så har du en grundläggande övertygelse om att vara ihålig. Du kommer aldrig bli tillfredsställd så länge denna övertygelse finns. Det är själva ihåligheten som behöver ifrågasättas. Är det sant att den jag är, är ofullständig, ovärdig och otillräcklig?

I så fall skulle Gud vara obarmhärtig, för det finns inget kärleksfullt med att skapa något som har en inbyggd brist.

Anledningen till att merparten av världens religioner och teologier inte fungerar, är att man söker utifrån och in … istället för inifrån och ut. Inom kristendomen sägs det att ”Jesus dog på korset för att ta bort våra synder”. Hör vi inte hur konstigt det låter? En annan person, som var syndfri, dog för våra synders skull. Efter 2000 år har vi fortfarande inte kommit på tanken att vi kan ifrågasatta om synden är ett faktum. Är skulden, den svarta hörnstenen i vårt sinne, en realitet? Poängen med korsfästelsen är ju att synden aldrig var sann, för Jesus dog aldrig! Uppståndelsen är den enda lektionen.

Vill du gå hela vägen och säga att du har ett enda mål: Gud – din Skapare? Vill du upptäcka den Son du är – din sanna styrka; det verkliga ledarskapet? Vågar du stå fast i det och inte jaga efter någonting annat? Dessa frågor behöver du ställa dig.

RÖSTEN: Fint formulerat, min vän. Jag tycker vi avslutar med några passande rader från En Kurs i Mirakler:

Jag är bland Guds tjänare, och jag är tacksam för att jag har medlen genom vilka jag kan förstå att jag är fri. När vi bevisar att vi inte accepterar någon vilja som vi inte delar med andra, kommer våra många gåvor från vår Skapare plötsligt att uppenbara sig inför våra ögon och falla i våra händer, och vi kommer att förstå vad vi har tagit emot. (A-154.13)

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *