En uggla med rosa garnityr

Nu är mitt år som musiklärare för mellanstadiet över. Jag ska inte ljuga – jobbmässigt har det varit min största utmaning. Det har funnits stunder då jag tvingat mig själv att gå ut till bilen för att åka till skolan.

Men …

… när jag blickar i backspegeln är jag glad för den tid som varit, för jag har blivit rikare som människa; rikare på erfarenheter; rikare på anekdoter och berättelser. Jag har blivit tryggare i vad jag vill och vad jag inte vill. Jag har blivit bättre på att sätta gränser. Jag har också blivit bättre på att lyfta andra. Och det är väl vad livet handlar om?

Det finns några elever som satt ett permanent avtryck i mitt hjärta. På skolavslutningen kom en av dem, en tjej i trean, fram till mig och lämnade en gåva. En nyckelring med en uggla och rosa garnityr. Att rosa är min favoritfärg är ingen hemlighet, för det är något jag skyltat med sedan dag ett.

Men …

… det var inte bara färgvalet som gjorde att jag blev glansig i ögonen. Texten ”Dröm om morgondagen. Minns gårdagen. Lev idag” gjorde också sitt. Det råkar dessutom vara så att ugglan har ett speciellt symbolvärde för mig. Den står för förmågan till mörkerseende, med andra ord att höja blicken ovanför marknivån när det blåser som värst. Tro mig, det blåser ofta i ett klassrum med 20-25 unga individer, varav hälften tror att ”musik” är synonymt med ”flippa ut”.

Jag fick en annan gåva också. När barnen sjungit sina sommarsånger och alla var på väg ut kom det fram en kvinna. Hon presenterade sig som mamma till två av eleverna. ”Tack för det du har gjort”, sa hon. ”Du har bidragit till att de tycker om musik igen.” Där och då brast det för mig. Där och då skingrades allt motstånd, alla motgångar, all irritation och frustration jag samlat på mig under året.

Så tack, kära skolvärld. Du har bjudit på ett smörgåsbord av intensiva smaker, men nu är det dags att gå vidare. Till vad vet jag inte. Just nu får det vara ett oskrivet blad: Tabula Rasa. Jag tänker inte röra en fena förrän jag är säker på att det är glädjen som håller i pennan.

1 kommentar

  1. Underbart att läsa….rakt in i mitt hjärta. Det som jag tar med mig mig som inspiration och ledtråden är meningen ” att lyfta andra- det är väl vad livet handlar om?” I love it!
    Tack för det Laila!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *