En väg kantad av mirakler

2013-10-24

RÖSTEN: Målet med Kursen är att lära känna sig själv, eller åter känna sig själv. Återkänna sig själv, helt enkelt. Syftet är att ta bort blockeringarna som står i vägen för denna upplevelse och medlet är förlåtelse.

Men på vilket sätt hänger det här ihop? Och hur kommer miraklerna in i bilden?

NIKLAS: Jag kan göra en tankeskiss. Matrix är en väldigt bra symbol därför att den pekar mot en föreställningsvärld. Alltså är det jag ser en föreställd värld. Jag ser en idé som jag har gjort verklig och den blir min värld. Jag berättar att den är sann. Den går jag i, som i en egen liten bubbla, och jag är ensam, isolerad och privat. Jag har mina egna göromål, min egen uppgjorda planläggning för lycka.

Vi behöver ha klart för oss att det är så hela vår tankestruktur är, och att det är den som står i vägen för vår sanna natur. Förlåtelsen är medlet för att syftet ska kunna verka, så att mina blockeringar och hinder kan undanröjas. Men först behöver det gå upp för mig att mina egna planer inte är hållbara. De fungerar inte.

Vi säger att världen utvecklas, men det är inte sant. Den tar bara andra former. En gång i tiden hade vi häst och vagn, nu har vi motorcyklar och Formel 1-bilar. Förr gjorde vi upp eld för att skicka röksignaler, nu har vi mobiler och andra kommunikationsmedel. I själva verket har ingenting förändrats. På ytan har vi åstadkommit hur mycket som helst, men i verkligheten har vi inte kommit någonvart.

Sann förändring kan endast ske inom mig och den måste vara i form av ett uppvaknande. Jag vaknar upp till den jag är; till den som inte är i förändring. Uppvaknandet börjar med insikten om att Matrix står på bräcklig grund, och då kan jag dra slutsatsen att mitt synsätt inte fungerar. Insikten är som en liten öppning i sinnet, ett ifrågasättande. Så småningom inser jag, att det är jag som satt upp alla hinder. Det är jag som valt att tro på ett visst sätt. Kursen förmedlar detta med allra största tydlighet: orsaken till hur jag mår ligger i mig, inte utanför. Det finns ingenting utanför mig, därför kan jag inte vara en verkan av yttre faktorer.

Jag är orsaken till mitt eget sinnestillstånd och välmående.

Om jag inte upplever frid, glädje och inspiration så måste jag ha valt ett felaktigt tankesätt. Med denna förståelse börjar jag ifrågasätta tankarna och titta på mina blockeringar. Jag använder förlåtelsen som ett medel för att se osanningen i det jag trodde på. Det var bara en tanke, inte en faktisk verklighet.

Det gäller att dyka djupt ner i de här tankestrukturerna, genom många egentillverkade lager av förnekelse. Det är ingen annan som har gjort dem åt mig, för det är jag som ser. Det är jag som upplever. Men vad är min upplevelse – vad ser jag? Så som jag ser på mig själv, så kommer jag också att se på min omvärld. Däremellan finns ingen skiljelinje, för en tanke kan aldrig lämna sin källa. Min tanke vilar alltid i mig. Den skickas aldrig iväg någonstans. Som sagt, det finns ingen distans, inget avstånd.

Nu till frågan om mirakler. Vad är ett mirakel? Låt oss säga att jag har haft ett tankelager, en viss verklighet som jag har sett. Den är baserad på en berättelse, en självbild. När jag börjar ifrågasätta berättelsen så öppnar jag upp för en annan möjlighet. Indirekt säger jag till mig själv att jag inte vet vad sanningen är, men jag ser att min tidigare verklighet inte kan ha varit sann. Då öppnas potentialen för ett annat sätt att se, för jag har gett upp tron om min förmåga att överskåda allt.

När jag förstår att mitt seende är ofullkomligt, lyfts mina tankegångar upp i ett ljusare sken. Jag släpper taget om gamla föreställningar. Det är där miraklet kommer in och det kan liknas vid en känslobetonad aha-upplevelse: Ah, det var inte så som jag trodde. Det var på ett annat sätt! Ju mer jag öppnar upp för att jag inte kan döma – för vem är jag som äger kompetensen att fälla en dom över hur allting hänger ihop? – desto lättare blir det att lämna det dömande sinnelaget därhän till förmån för annat synsätt.

Ett mirakel är ingen teoretisk skildring. Det är en upplevelse. Det är tankar som ges, som i sin tur leder till upplevelsen av visshet. Jag kan inte veta någonting i en teori då den bara är en hypotes om hur någonting är beskaffat. En teori är aldrig förankrad eftersom den består av tankestrukturer som jag har bakat ihop till ett slags logiskt resonemang. Uppvaknandet sker när jag inser att logiken är ohållbar, och då behöver jag ett alternativ. Jag behöver fråga mig själv om jag är villig att se världen ur ett annat perspektiv.

RÖSTEN: En mycket bra sammanfattning. Det är hög tid att gå från teori till upplevelse, så jag undrar om du känner dig manad att ta några konkreta steg i riktning mot den frid och glädje du talar om?

NIKLAS: Ja, det finns steg jag vill ta. De handlar om frigörelse från ritualer och förväntan, framför allt i samband med högtider, födelsedagar och vissa andra sociala sammanhang. Ibland upplever jag dessa situationer som kravfyllda och då tappar jag den goda känslan. Jag ser mig själv som en resenär och vill egentligen bara gå dit inspirationen finns.

RÖSTEN: Botemedlet är att vara tydlig med vad du vill, utan att linda in det i bomull. Det där med att frigöra sig från mentala band innebär alltid en viss rädsla, i synnerhet när det kommer till nära och kära. Generellt sätt är vi rädda för att såra eller överge någon. Men … om du inte följer ditt hjärta – vem är det du sårar eller överger?

NIKLAS: Jag överger mig själv.

RÖSTEN: Exakt. När du inte följer ditt hjärta, vet du inte vem du är. Just därför är det nödvändigt att du möter rädslan och går igenom den. De första stegen kommer kännas obehagliga eftersom du är på okänd mark. Det är mycket möjligt att kommunikationen med dina närmaste blir krystad under en period, men ge inte upp. Förvänta dig mirakler! Förvänta dig förståelse! Förvänta dig ärlighet och uppriktighet, för det är vad du vill ge.

Inom dig vet du vilken väg du behöver gå just nu. Där har du din fullständiga frigörelse. Om du ägnar varje situation åt det som verkligen känns sant, så måste resultatet vara frid. Det bästa för alla är att du lyssnar till din inspiration, för om du följer den, så följer du en väg kantad av mirakler. Glädjen detta medför är inte bara din, utan du kan dela den med andra som är redo för att uppleva den. De som inte redo kommer inte att dela din glädje just nu. Men spelar det någon roll för dig?

NIKLAS: Nej, absolut inte.

RÖSTEN: Så bestäm dig för hur du vill känna och bry dig inte om hur du ska uppfattas. Du ansvarar endast för ditt sinnestillstånd och ditt välmående, ingen annans. Om du till exempel åker ut på ett humoristiskt upptåg som inte uppskattas av omgivningen, så kan du ju använda din standardfras: ”Jag har i alla fall roligt!”

Hur vill du att denna dag ska vara? Vad vill du förmedla till dina medmänniskor?

NIKLAS: Äventyr, humor och fullkomlig öppenhet!

RÖSTEN: Om inte du tar några beslut själv, utan frågar ditt hjärta – eller intuitionen om du så vill – om vad som är bäst i varje situation, då är det fullt möjligt att ha en dag fylld av äventyr, glädje och öppenhet. Vi kan kalla det samförstånd. Det är det enda förstånd som leder någonvart.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *