Du är den finaste pojken i hela världen

Kära Lukas, månen har gått ett drygt varv sedan du lämnade oss och nu är det min tur att skriva till dig. Det är min tur att försöka sätta ord på en makalös resa. Men det är svårt ska du veta, för hur ska jag någonsin kunna förmedla allt som ryms inom mig genom några bokstäver och meningar. Jag kan inte det, jag inser det. Samtidigt så vill jag ropa ut till hela världen vilken fantastisk och underbar varelse du är. Jag vill att alla ska förstå och känna det jag gör. Jag vill att alla ska kunna känna samma gränslösa tacksamhet som jag gör till dig. Jag vill att alla, i djupet av sina hjärtan, ska kunna känna samma villkorslösa kärlek som jag gör till dig.

Jag tänker tillbaka på vår resa och lyssnar till Olivia Newton-John´s ”Love is letting go of fear” samtidigt som tårarna trillar ner för min kind. De är tårar av sorg och saknad för jag har svårt att i mitt hjärta förstå hur du fina, fina vän inte längre är vid min sida. Det är tårar av förundran över att just vi fick mötas, Lukas. Tänk att det blev så! Det är också tårar av djupaste tacksamhet för allt vad du har visat mig och för vilken underbar vän du har varit och är.

Refrängen i Olivias melodi går så här och jag tycker den beskriver vår resa tillsammans så bra. Den summerar varför våra vägar korsades och den berättar vilket syfte varje relation på denna jord borde ha.

Love is letting go of fear
Love is letting go of doubt
Love is letting go of chains
That tie your spirit down and
Love is letting go of pain
Love is learning how to dance
Inside the light again

Jag vet att din första tid i denna värld inte var alldeles enkel. Jag vet att du till en början inte fick vara den hund du var ämnad att vara. Men något i dig och något i oss ville annorlunda i detta liv. Vi ville inte att rädsla, tvivel eller smärta skulle vara våra följeslagare längre. Vi ville lära oss att dansa i ljuset igen. Och som ett gensvar på vår vilja gav vår Himmelske Fader sin bejakande signal. En tidigare duo blev nu en trio. En trio som startade en ny tid och som vände blad.

Den som nu tror att denna begynnande dans var en dans på rosa moln tror alldeles fel. För i ärlighetens namn Lukas, trampade vi på varandras tår och tassar titt som tätt. Du drog din husse och matte som om du vore en ardenner. Du satte fart på hästar, hundar, harar, rådjur och ett och annat vildsvin. Du berättade med andra ord för skog och övrig omgivning att hundarnas konung nu var på plats. Det gick ganska vilt till ska sägas, men även om det gjorde det har jag alltid älskat din framfart och beslutsamhet. Nästan alltid åtminstone. För det var kanske inte helt optimalt när du drog din kära matte på rygg i buskagen vid åsynen av grannens hund Rolf. Bättre var det däremot när Sture, hyresvärden, klampade in oanmäld och du skickade ut honom i samma sekund med ett språng och några avgrundsskall. Det blev aldrig fler besök från hyresvärden, och bra var det för jag gillade inte heller honom.

Ja, många upptåg och tokerier har det varit min vän. Jag tror vi har gått månen fram och tillbaka i skogarna och jag tror att du har simmat jorden runt, minst. Du har gallrat Immelns skogar på bokplantor, dragit upp gamla telefonstolpar ur sjön, rumlat runt med dina stora stenar och sprungit efter din bästa gröna boll. Sådan livslust och energi. Naturen var din stora oas och lekplats och jag älskade att leka och samspela med dig. Och allteftersom blev dansstegen bättre och bättre och tillslut kunde jag inte önska mig mer av dansen. Vår relation och vänskap blev till något större än vad jag någonsin kunnat föreställa mig.

När jag nu blickar tillbaka på vår resa så tänker jag ”Vi fixade det Lukas, vi gick i mål!”. Vi gick igenom tvivel, rädslor och vi lade våra bojor bakom oss. Vi lyckades att dansa i ljuset igen, pojken min. Vi gjorde faktiskt det och jag är så glad och tacksam för att det blev så.

Nu är det snart dags att sätta punkt för mina rader till dig. Jag ska alldeles strax släppa dig fri. Men först måste jag bara få säga orden som blev min kärleksförklaring till dig och som jag tror jag sa hundratals gånger dagligen de sista åren. Nästan lika många gånger som din matte pussade dig på morgonen. Orden som kändes så naturliga att säga och som jag menade varenda gång:

”Du är den finaste pojken i världen. Du är den finaste pojken i världen, Lukas.”

Det kommer en dag då jag säger dessa ord till dig igen, det är mitt löfte till dig. Men inte än, inte än. Så spring nu iväg älskade vän. Spring ut över dina himmelska ängar och fortsätt vara det ljus du är. Busa med Fanny och Wilja och slå dig samman med farfar Hans. Ni är som gjorde för varandra och jag vet att ni kommer göra underverk på himlavalvet.

Tack älskade vän för allt du givit mig, jag älskar dig av hela mitt hjärta!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.