Från okraft till kraft

2012-10-07

Little Big Adventure
Little Big Adventure © Oprust Photography

RÖSTEN: Hur mår du?

NIKLAS: Så där.

RÖSTEN: Vad är det som tynger dig?

NIKLAS: Jag vet inte.

RÖSTEN: Har du någon tanke?

NIKLAS: Jag har lite svårt att sätta fingret på det, men det känns lite grann som en effekt av att inte gå och lägga sig i tid. Jag vaknar sent, går ut med hunden, äter lite, går ut med hunden igen och sedan är det dags att åka iväg. Det blir inte så mycket gjort under dagen.

RÖSTEN: Vill du komma på rätt köl igen?

NIKLAS: Ja.

RÖSTEN: Grubblerier leder ofta till en oönskad snöbollseffekt. Kom ihåg att jag är här för dig. Kan du se att det är det viktigaste just nu?

NIKLAS: Ja, det kan jag.

RÖSTEN:  Är dagen förstörd?

NIKLAS: Nej, bara några timmar.

RÖSTEN: Kan du ha misstagit dig om att dagen har varit förstörd under några timmar?

NIKLAS: Ja, det kan vara så.

RÖSTEN: Är det göromål som definierar vem du är? Är det kroppens handlingar som definierar vem du är?

NIKLAS: Ja, det känns så just nu.

RÖSTEN: Tror du att du har handlat fel genom att lägga dig sent?

NIKLAS: Nej, men jag kan ju ha en tanke om att jag inte lyssnade till känslan.

RÖSTEN: Huvudsaken är att du vill lyssna nu.

NIKLAS: Jag ska göra så gott jag kan.

RÖSTEN: Hittar du någon kraft genom att vilja att saker och ting ska vara på ett annat sätt än vad de faktiskt är?

NIKLAS: Nej, jag hittar bara ”okraft”.

RÖSTEN: Hur skulle du beskriva ”okraft”? Känn efter.

NIKLAS: Det känns som en degklump.

RÖSTEN: Så du känner dig som en degklump genom att vilja ha det på ett annat sätt än vad det är. Det måste innebära att du är en kropp, min vän, och att du har identifierat dig med yttre omständigheter. Väldigt begränsande. Du likställer dig själv med kraftlöshet.

NIKLAS: Ja, det blir ju effekten.

RÖSTEN: Så vad vill du vara? Vad vill du känna?

NIKLAS: Pigg, energifylld, företagsam, påhittig, lättsam…

RÖSTEN: I lektion 91 i arbetsboken finns en mycket bra fråga: Jag är inte en kropp. Vad är jag? Är du villig att ställa frågan utan att ge dig själv ett svar?

NIKLAS: Ja.

RÖSTEN: Du har faktiskt redan ställt den, och det måste innebära att du har rätt till mirakler. Varför? Jo, för mirakler ses i ljuset av den du är. Det du upplever just nu är en möjlighet att se vem du är. Du är inte svag, för du är stark. Du är inte en menlös varelse, för du är fylld med meningen själv. Du är inte begränsad, för du är gränslös.

Stunder av missmod är utmärkta tillfällen för ett nytt ställningstagande. Stunder av missmod innebär att du måste ha tagit ett beslut på egen hand. Fråga dig själv: Finns det ett annat sätt att se? Vad kan jag förlora genom att fråga?

NIKLAS: Det enda jag kan förlora är det felaktiga seendet.

RÖSTEN: Precis! Jag vill påminna dig om att det pågår mycket arbete ”bakom kulisserna” Detta är ett arbete som du kanske inte ser effekten av ännu, men om du vill se effekten så finns den där. Kroppens ögon har aldrig visat dig någonting som du vill se. De har kanske visat dig det du tror att du vill se, men inte det ditt innersta vill se. Låt inte en liten flaga av skuld hindra dig.

Minns du när du för första gången öppnade En Kurs i Mirakler? Vad var det för känsla som genomsyrade dig då?

NIKLAS: Det var en väldigt stark känsla av upptäckt. En jättehärlig känsla!

RÖSTEN: Minns du vårt första samtal? Hur kändes det?

NIKLAS: Annorlunda. Jag hade inte varit med om någonting liknande. Jag skulle vilja förmedla känslan, men det går inte. Jag kan inte återge den känslomässiga upplevelse som våra samtal har inneburit. Det går inte att beskriva, att göra rättvisa med hjälp av ord.

RÖSTEN: Bra. Bär med dig den där känslan, och överväg följande rad från EKIM: Glöm den här världen, glöm den här kursen, och kom med helt tomma händer till din Gud. Så glöm alla vedervärdiga tankar du har om dig själv. De ger dig ingenting annat än sorg och nedstämdhet. Det är goda nyheter att du låter dem komma upp till ytan, för då har du möjlighet att släppa dem fria för vinden.

Du har inte gjort något fel. Rösten som säger att du slösar bort ditt liv, att du slösar bort din tid och att du inte är tillräckligt hängiven har ingenting att komma med. Rösten som kallar dig nedstämd och viljelös har ingen kraft. Den är inte du.

Jag ska lämna dig med ett sanningens ord, och det är att du har gjort stora framsteg. Vem är det som har ägnat hundratals timmar åt våra samtal? Vem är det som har ägnat tusentals timmar åt att vaka över sinnet? Vem är det som har sagt: ”Jag vet att jag har gått vilse, visa mig rätt väg. Låt mig syna alla mina föreställningar och övertygelser.” Är det inte du?

NIKLAS: Jo.

RÖSTEN: Du har gjort enorma ansträngningar, så var snäll mot dig själv. Du har gjort enorma framsteg. Kom ihåg det, för det ger dig kraft.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *