Kom ihåg att du har glömt

2012-09-08:1

RÖSTEN: I en av Gary Renards böcker står det att han fick ett oväntat besök av Arten och Pursah medan en intim film rullade fram på TV-skärmen.

NIKLAS: Haha, det stämmer.

RÖSTEN: Du tittade ju på film nu. Var det …?

NIKLAS: Nej, absolut inte. Den handlade om gladiatorer. Det var faktiskt någon som blev av med ett huvud precis innan du kallade på mig. Inte särskilt intimt, om du frågar mig.

RÖSTEN: Det kan man kalla action! Finns det någonting du vill lyfta och dryfta, förutom rullande huvuden?

NIKLAS: Ja. Jag försöker så gott det går att vara vaksam över syftet med det jag gör och mina tankegångar. För några dagar sedan hade jag en e-postkonversation med en person i EKIM-nätverket, och den avslutades med att jag skickade ett skarpt svar på en frågeställning. Jag undrar om det fanns något dolt ego-motiv i svaret och om jag kanske skulle ha tonat ner det lite?

RÖSTEN: Att titta tillbaka och undra om det fanns något ego-motiv i ditt handlande för några dagar sedan är fruktlöst. Det är mycket mer konstruktivt att fråga dig själv om det finns något ego-motiv bakom ditt handlande nu. Vad är ditt syfte nu? Gör det enkelt. Och om du känner att det fortfarande finns något ouppklarat med personen i fråga, så kan du alltid kommunicera på nytt.

NIKLAS: Det du säger nu överensstämmer väldigt bra med raderna jag skrev.

RÖSTEN: Ja, så egentligen har du svarat på frågan genom dina egna rader.

NIKLAS: Ja.

RÖSTEN: Bra, då kan vi lägga detta frågetecken bakom oss. Låt oss göra ett tvärt kast och prata om sång. Hur känns det när du går runt i lägenheten och sjunger?

NIKLAS: Det är jättekul!

RÖSTEN: Vad är det som glädjer dig? Vad är det som händer när du sjunger och ditt leende blir så stort att det skulle klyva huvudet om inte öronen vore i vägen?

NIKLAS: Det är en svår fråga, för känslan går egentligen inte att rama in eller beskriva på ett vettigt sätt. Jag kan inte definiera den, men det är väl klart att det handlar om en sorts frihet. Ja, den är fri! Den är utan ramar. Det finns ingenting i vägen för själva uttrycket eller för det som sker.

RÖSTEN: Känner du att du behöver du tona ner dig medan du sjunger?

NIKLAS: Nej! Det blir inte bra när jag har en tanke om att tona ner eller hålla igen.

RÖSTEN: Tanken om att tona ner handlar ofta om att strypa ett naturligt uttryck. Jag säger inte att du ska sjunga nätterna i ända, för jag tror inte att det skulle kännas bra, men var uppmärksam på tankarna om nedtoning. Lägg märke till hur du kväver dig själv genom att hålla igenom det du vill förmedla, vare sig det handlar om skrift, tal eller sång.

NIKLAS: Nu fick jag ytterligare svar på frågan om det fanns något ego-motiv bakom mina rader. Jag tonade inte ner det ett dugg, utan uttryckte mig fritt. Tidigare har jag hållit igen mitt uttryck, och det har aldrig känts riktigt bra.


RÖSTEN: Vill du att vi tonar ner den skriftliga återgivningen av våra samtal?

NIKLAS: Nej, inte alls. Det enda jag vill, är att det ska vara läsvänligt. Innehållet kommer inte att förändras.

RÖSTEN: Det låter praktiskt. Apropå våra samtal, hade du någon som helst föraning om vad som var i görningen? Några månader innan det första samtalet ägde rum berättade du nämligen att du hade en känsla av att något stort var på gång. Vi hade precis flyttat ihop i Hammarby Sjöstad, det var väl runt påsken 2009, och det hade redan börjat hända märkliga saker. ”Det här är bara början”, sa du då.

NIKLAS: Nej, jag hade ingen tanke på att vi skulle ha den här typen av samtal. Jag kan heller inte säga att jag blev särskilt förvånad, även om det kändes egendomligt och enastående. Jag vet inte riktigt var ”det här är bara början” kom ifrån, men jag hade en tydlig känsla av att något stort och annorlunda var på gång. Det kändes som ett startskott för helt nya dimensioner, helt nya upptäckter.

RÖSTEN: Och nu är det dags att säga det igen: det här är bara början. Var säker på att det är så. Det du tror att du vet just nu bleknar i jämförelse med den upplevelse som stundar. I Bibeln står det:

Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. (Matt. 7)

Kliv in! Här är du välkommen. Glöm allt du tidigare har lärt dig, för detta är en plats som minnet inte kan återskapa. Däremot finns en hågkomst. Eller ska jag kalla det hemkomst? När du känner dig liten, begränsad, attackerad eller när du reser ditt försvar, så kom ihåg att du har glömt vem du är. Kom ihåg att du har glömt. Detta är en paradox som du kan smaka på ett tag. Landa i den och njut av dina gladiatorer.

NIKLAS: Ja, det ska jag göra.