Livsberättelser

Peace Pilgrim i slutet av 70-talet. Packningen bestod av penna, kam, tandborste och karta.

Ett av mina favoritnöjen är att ta del av andras livsberättelser. Det är stärkande för själen att på nära håll följa en människa genom livets eldar; att genom hennes upplevelser låta sig inspireras och lära sig undvika de värsta fallgroparna.

Ett exempel är boken Peace Pilgrim: Her Life and Works in Her Own Words. Peace Pilgrim, född Mildred Lisette Norman, var en kvinna som gav en stor del av sitt liv åt att arbeta för fred. Hon gjorde det på sitt eget sätt och jag vågar säga att fröken Norman var en kvinna som levde som hon lärde.

I boken berättar Peace Pilgrim att det tog femton år att förbereda sig för sin funktion: att vara en pilgrimsvandrare. Åren var kantade av bergstoppar och dalar, i likhet med vilket annat människoliv som helst. Sedan hände det något alldeles särskilt:

”When I awoke at dawn I was back on the spiritual mountaintop with a wonderful feeling. I knew that I would never need to descend again into the valley. I knew that for me the struggle was over, that finally I had succeeded in giving my life or finding inner peace. Again this is a point of no return. You can never go back into the struggle. The struggle is over now because you will to do the right thing and you don’t need to be pushed into it.”

Raderna berör mig djupt varje gång jag läser dem. De ingjuter hopp och tillförsikt. De vittnar om att vi alla har en funktion och att den blir tydlig för oss när kampen är över. Inte nog med det. De berättar att kampen faktiskt har ett slut.

Det är glada nyheter. Riktigt glada nyheter.

Ljudboken finns här. Alldeles gratis.