Militär disciplin

2012-10-03:4

MilitärcykelRÖSTEN: Nu vill jag beröra ämnet disciplin. Många sätter maten i vrångstrupen bara de hör ordet då det finns en hel del förutfattade meningar kring vad det innebär. Jag tycker vi ska titta lite närmare på dem, för jag tror att det skulle gagna oss att ha en lite mer konstruktiv inställning.

Jag råkar veta att disciplin inte främmande för dig. Berätta vad du vet om det. Militären kanske lärde dig ett och annat?

NIKLAS: Ja, jag fick en stor påminnelse om disciplin i militären, men inte på det sätt som man kanske tror. Många har fått för sig att disciplin är något som kan påtvingas, en så kallad ”disciplinär åtgärd”. Vi utför vissa saker, för om vi inte gör det så kommer någon form av negativ konsekvens.

Militären, liksom allting annat i samhället, bygger på det där tankesättet … även om det inte är uttalat. I militären ställdes jag till svars inför någon överordnad om jag sprang ut utan mössa på huvudet eller om jag inte hade putsat skorna. Detta är vad vi brukar kalla disciplin. Det är ett handlande, där alla ska göra likadant vid en viss tid, på ett visst sätt, utifrån en viss order.

Men sann disciplin är inget handlande, det är snarare en inre bestämmelse. Jag kan definitivt tacka militärtiden, för om vi spolar bort de yttre formerna så fanns det många situationer där vi tvingades ha ett starkt fokus. Jag minns en övning där vi var ute och cyklade på riktigt blöta grusvägar. I vanlig ordning hade jag mycket packning – en trettiokilos ryggsäck på ryggen och en likadan på pakethållaren. På den tiden hade jag stora och starka lår tack vare ishockeyträningen, så jag fick alltid bära tungt. Plötsligt fick jag punktering, men vi skar bort både slang och däck, och jag cyklade resten av sträckan på aluminiumfälgen. Tungt som fan var det! Men det gick.

Det var mycket som gick, även om det verkade omöjligt. En dag skulle vi göra ”ålning medelst hasning”, en övning som går ut på att hasa sig från A till B så nära marken som möjligt. Det regnade kraftigt så vi krälade fram på knä och armbågar i lera, gyttja och skit. Det var också tungt som fan. Men det gick. Egentligen är den sortens övningar fullständigt vansinniga eftersom de i sig själva inte fyller något som helst syfte, åtminstone inte på ytan. Men tittar man på det ur en annan synvinkel så finns det en poäng med att faktiskt fullfölja något, att göra ett statement inför sig själv.

Tiden i militären handlade om att rucka på invanda tankegångar. Jag kanske inte såg det då, men det blir väldigt tydligt när jag tittar i backspegeln. Skulle jag välja att gå upp klockan sex och mocka bland sjuttio hästar i dag? Nej, det kanske inte hade hamnat längst upp på listan, men då gjorde jag det. Och vi var flera stycken som gjorde det. Där erbjöds inte tankestrukturerna som det fria, glamorösa samhället stod för. Tro mig, det var allt annat än fritt och glamoröst. På det sättet var det militära fantastiskt bra.

I vanlig ordning beror det på hur jag ser det.

RÖSTEN: Just det. Det är alltså inget fel i att vara disciplinerad?

NIKLAS: Nej, absolut inte. Jag kan bara nämna en sådan liten sak som när jag bestämmer mig för att slipa bort rosten på bilen. Innan beslutet tas kan det finnas motstånd inför arbetet, men när jag väl har påbörjat så väcks ett fokus. Då fullföljer jag, och det känns väldigt bra! Inte bara för att rosten försvinner, utan för att det känns rätt att fullfölja.

RÖSTEN: Ja, det finns en stor poäng i att fullfölja de överenskommelser som du har gjort gentemot dig själv. Att slutföra lektionerna i arbetsboken i En Kurs i Mirakler är en av dem. Tidigare pratade vi om att du inte har något att förlora men allt att vinna på att följa en djupgående känsla. Då finns det ingenting som hindrar dig eftersom du inte kan förlora något. Det är att fullfölja! Det enda som kan hindra dig från att fullfölja någonting är tanken om att det finns viktigare saker att göra.

NIKLAS: Ja, det vore dumt att säga någonting annat. Men det är ju de tankarna som jag vill förlösa.

RÖSTEN: Då är de väl fint att upptäcka dem, avtäcka dem och släppa dem fria för vinden? Kom ihåg alla de gånger du har bestämt dig för att genomföra någonting, och verkligen gjort det. Ja, kom ihåg känslan som det medför och kom ihåg den beslutsamhet som väcks. Det finns mycket styrka där.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *