Några ord om fördomar

2013-01-30:1

NIKLAS: Är det inte dags att vi människor ifrågasätter hur dubbeltydig vår kommunikation är? Det finns ju ingen bärande logik i den. Jag kanske ger dig en eloge för något som du har gjort. Jag kanske ger en komplimang till någon som har en snygg frisyr eller fina kläder. Men varför ger vi den sortens komplimanger? För vad?

Vi utbyter artigheter kring det som är föränderligt. Håret växer ut igen. Till sist faller det kanske av. Kläderna blir smutsiga eller slits ut. Vem ska jag då ge komplimanger åt?

Tänk dig att du i någons subjektiva skildring gör ett dåligt jobb. I vanliga fall brukar du få ros, men inte den här gången. Så vem är du nu, när komplimangerna inte finns där? Och vem sätter agendan för vad en komplimang är? När allt kommer omkring handlar allting om att upprätthålla ett dömande, men det finns ingen som ifrågasätter själva dömandet.

Häromdagen satt jag med i en grupp där kursledaren slängde ut en intressant fråga: Hur många av er har fördomar? Jag räckte upp en hand, varpå några till räckte upp sina händer. En av dem påtalade att det är fult att vara fördomsfull. Efter mycket om och men kom vi fram till att alla har fördomar, och ledaren försökte få det till att de kan tjäna ett gott syfte.

Han menade att det är bra att jag känner till mina fördomar, för då kan jag använda dem på ett sätt som gör att jag paketeras fördelaktigt och hamnar i rätt box, till exempel vid en anställningsintervju. Jag kan klä mig på ett visst sätt, tala på ett visst sätt, ta i hand på ett visst sätt och förbereda mig på ett visst sätt. Jag kan läsa på om företaget och lära mig deras vision innantill för att ”visa hur intresserad jag är av jobbet”. Allt det där blir jävligt skenheligt för mig. Jag använder mina fördomar i ett vackert syfte så att jag hamnar på den ”bättre” sidan av arbetsgivarnas skala. Vi vet ju att de kommer att döma mig, och frågan är inte huruvida deras dom är giltig eller inte, utan hur jag ska dömas.

Samma sak gäller inom andliga cirklar. Det finns oändligt många föreställningar, med andra ord fördomar, om hur de olika visdomslärorna ska antas. I slutändan är det bara dravel och teorier. Så länge som vi inte vill se bortom dravel och teorier, så kommer dessa läror förbli ideologier, inte upplevelse.

Det spelar ingen roll hur många visdomskorn jag spottar ut på Facebook. Jag kan sitta dagarna i ända och citera En Kurs i Mirakler, Kenneth Wapnick, David Hoffmeister, Buddha, Adyashanti eller Eckhart Tolle. Det hjälper inte, för i slutändan handlar det om vad jag känner. Vad är min upplevelse? Vad säger jag? Vem är jag? När jag tar reda på det är jag bortom alla fördomar.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *