Öppna din dörr ♫

2012-10-24

DoorRÖSTEN: Vad är Gud?

NIKLAS: Jag kan ju inte definiera eller analysera vad Gud är. Jag tänker ofta att mina tankar och hjärtats röst är två vitt skilda saker som inte hänger ihop. Mina tankar kan antingen vara behjälpliga för att finna hjärtats röst eller så kan de leda mig bort ifrån den. Egentligen kan de inte leda mig bort, men jag kan vara frånvarande i känslan av hjärtats röst. Det är när egot har fått som mest utrymme och tycks vara som starkast.

Jag ser Gud som något abstrakt, likväl så verkligt. Det är en allt mer närvarande och innerlig känsla som är fylld av tacksamhet; som inte kräver någonting; som inte har något behov; som finns där utan världslig orsak. Vilket omfång den har vet jag inte, men jag är väldigt nyfiken på att få visshet.

Igår åkte jag till Osby för att besöka min gamla hockeyarena. På vägen spelade jag samma låt om och om igen: Go av Hillsong United. Jag fick tänka på hur hårt jag tryckte på gaspedalen, för känslan var bara så skön! Det är den närmaste upplevelsen av Gud som jag kan komma på just nu. Men jag är här för att återupptäcka och bada mer i den. Jag vill låta mig bli mer och mer påmind. Jag vill att den ska bli min verklighet istället för det som jag trodde var verkligt. Det är så jag ser på det just nu.

RÖSTEN: Var det verkligen låten som gav dig den sköna känslan?

NIKLAS: Nej, men den var ett bra hjälpmedel, liksom mina tankar kan vara bra hjälpmedel när de används konstruktivt. Om jag har satt upp målet av att vilja ha glädje och frihet, så kommer hjälpmedlen tillhandahållas. Musiken är ett och det är en av mina preferenser som fungerar bra.

RÖSTEN: Vad är det som sker när du ger dig själv tillåtelse att känna den där känslan?

NIKLAS: Jag känner mig stark, fri och äventyrlig. Det känns som att jag är på en upptäcktsfärd.

RÖSTEN: Och låten av Hillsong United är ett uttryck för det?

NIKLAS: Ja. Jag hjälpte till lite med sången också.

RÖSTEN: Du är sången. Du är dessutom upphovsman till uttrycket; du är upphovsman till varje melodi som någonsin har skrivits; du är drömmaren av drömmen. Tanken på form försvinner, för en upphovsman är inte åtskild från uttrycket.

NIKLAS: Och där föll tanken på copyright…

RÖSTEN: Haha, precis! För övrigt har du rätt i att det inte går att analysera eller definiera Gud. Vi sätter in Honom i ett fack, ger Honom vissa egenskaper och placerar Honom utanför oss. Vi ombeds att frukta Gud. Vilket vansinne! Varför skulle vi frukta kärleken? Varför skulle vi frukta glädjen? Fruktan leder oss längre och längre bort från Gud, in i illusionernas och komplexitetens snår. Jag fruktar mina bröder så som jag fruktar Gud. Men kan jag lära mig att det inte finns någonting att frukta genom mina bröder, då är jag heller inte rädd för glädjen.

Om du ställer dig i en bankomatkö så kan du se hur människor hukar sig över knapparna. Tänk om någon skulle se just min kombination? På de flesta bankomater står det också en varningsskylt: ”Skydda din kod”. Vi har lärt oss att om vi inte skyddar oss så kommer våra bröder och stjäl någonting ifrån oss.

NIKLAS: Det påminner om något jag såg igår. Från A-lagets avdelning in till juniorerna så finns det en dörr med en skylt där det står: Dörren ska vara stängd. Tränaren ogillade den. Jag sa att man kan fylla i texten och skriva: … eller öppen. Vi pratade om att det kunde vara en symbol för att öppna upp inför varandra; att inte åtskilja; att inte ha egna, privata tankar. Tränarens synsätt var att alla skulle ha möjlighet att mötas och att alla skulle ha möjlighet att prata om allt.

Inom idrottsvärlden finns det många gamla föreställningar. De finns ju överallt såklart, men de blir extra tydliga där. Tränare eller ledare står ofta på en sida och spelarna står på den andra. Mellan spelarna finns det också olika sidor, precis som jag nämnde. Äldre, mer erfarna spelare står på en sida och yngre står på den andra. Det finns en roll och en osynlig skiljelinje mellan dem. Man kan aldrig skapa verkligt förtroende eller tillit – en kommunikation som är sann – när det finns en sådan linje. Just därför är det kul med symboliken kring öppna dörrar, för det är ett ställningstagande om hur man vill mötas.

RÖSTEN: Exakt. Det är vad vi gör nu. Vi öppnar våra dörrar för att mötas. Den som vill lyssna kommer att höra.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *