Öppna din dörr

2012-10-24

DoorRÖSTEN: Vad är Gud?

NIKLAS: Jag kan inte definiera eller analysera vad Gud är. Jag brukar säga att mina tankar och hjärtats röst, eller rösten för Gud, är två vitt skilda saker som inte har någon mötespunkt. Mina tankar kan antingen vara behjälpliga för att finna hjärtats röst eller så kan de leda mig bort ifrån den. Egentligen kan de inte leda mig bort, men jag kan vara frånvarande i uppfattningen av det mitt hjärta berättar. Det är när egot har fått som mest utrymme och tycks vara som starkast.

Jag ser Gud som något abstrakt, likväl så verkligt. Det är en allt mer närvarande och innerlig känsla som är fylld av tacksamhet. Den kräver ingenting, för den har inga behov, och den finns där utan världslig orsak. Jag vet inte vilket omfång den har, men jag är väldigt nyfiken på att få visshet.

I går åkte jag till Osby för att besöka min gamla hockeyarena. På vägen dit spelade jag samma låt om och om igen: Go av Hillsong United. Jag fick tänka på hur hårt jag tryckte på gaspedalen, för känslan var bara så skön! Det är den närmaste upplevelsen av Gud som jag kan komma på just nu. Men jag är här för att återupptäcka och bada mer i den. Jag vill att den ska bli min verklighet istället för det jag trodde var verkligt.

RÖSTEN: Var det verkligen låten som gav dig den sköna känslan?

NIKLAS: Nej, men den var ett bra hjälpmedel, på samma sätt som mina tankar kan vara behjälpliga när de används konstruktivt. Om mitt mål är glädje så kommer medlen att tillhandahållas. Musik är ett exempel, och det råkar vara en av mina preferenser som brukar lyfta sinnesstämningen.

RÖSTEN: Vad är det som sker när du ger dig själv tillåtelse att uppleva den där frihetskänslan?

NIKLAS: Jag känner mig stark och äventyrlig. Det är en upptäcktsfärd.

RÖSTEN: Och låten av Hillsong är ett uttryck för det?

NIKLAS: Ja. Jag hjälpte dem lite med sången också.

RÖSTEN: Du är sången. Du är dessutom upphovsman till uttrycket: du är kompositören till varje melodi som någonsin skrivits. Tanken på form försvinner, för en upphovsman är inte åtskild från uttrycket.

NIKLAS: Och där föll tanken på copyright …

RÖSTEN: Haha, precis!

NIKLAS: Det här är kanske långsökt, men det påminner om något jag såg i Osby i går. På dörren mellan A-lagets avdelning och juniorerna fanns en skylt med texten ”Dörren ska vara stängd”. Tränaren uttryckte sitt ogillande av att ha en skiljelinje mellan spelarna. Jag föreslog att han kunde ändra andemeningen genom att lägga till ett par ord: … eller öppen. Vi pratade om att det kunde vara en symbol för att öppna upp inför varandra; att inte åtskilja; att inte ha egna, privata sfärer.

Det hänger kvar många gamla föreställningar inom idrottsvärlden. De finns ju överallt såklart, men de blir extra tydliga där. Tränare och ledare står ofta på en sida och spelarna står på den andra. Mellan spelarna är det likadant. De som är äldre och mer erfarna ”har copyright” på ett omklädningsrum och juniorerna ska hålla till i ett annat. Det finns roller och osynliga gränsdragningar mellan dem.

Man kan aldrig skapa verkligt förtroende eller tillit – en kommunikation som är sann – när det finns sådana skiljelinjer. Just därför är det kul med symboliken kring öppna dörrar, för det är ett ställningstagande om hur man vill mötas. Det är att följa hjärtats röst.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.