Mer verkstad

Höjdmätaren visade 1000 meter. Jag gjorde den obligatoriska vinkningen med armarna för att signalera till övriga hoppare att det var dags för mig att dra. Högerhanden rörde sig automatiskt mot handtaget och tog ett fast grepp. Det hände absolut ingenting. Försökte igen, men skärmskrället satt fast. Marken närmade sig i en svindlande fart. Fortsätt läsa →

Hunden och människan, del 1

Då Matheo, alternativt Theo eller Emil eller Lollo eller Poppe, var valp gick vi i skytteltrafik för att det lilla livet skulle se utedasset som ett bättre val än vårt parkettgolv. Undervisningen fortsatte med ”sitt”, ”stanna” och ”kom”. Vi övade att gå i koppel, en aktivitet som gick hellre än bra. I hans värld var promenaderna en dragtävling.

Fortsätt läsa →

Underkastelsens tid är över

Smockan träffade journalisten Lord Altrincham mitt i ansiktet. Knytnäven tillhörde en trogen anhängare av monarkin och slaget kom för att Altrincham hade publicerat en syrlig tidningsartikel om det brittiska kungahuset. Hovet förstörde monarkin genom att vara för överklassigt och gammalmodigt, tyckte han. Läsarna fick även veta att drottning Elizabeth framstod som en självgod skolflicka och att hennes röst var ”a pain in the neck”.

Fortsätt läsa →

En andra chans

I korgen med reavaror får jag syn på en besynnerlig lirare med knallorangea ögon. Åker iväg på nostalgitripp till biosalongens mörker och Jedins Återkomst, där jag som tioåring fick se dem för första gången. Jag minns hur de skrämde mig. Nu får de mig att återigen glömma löftet om att inte bli den sortens matte som släpar hem skitprylar.

Fortsätt läsa →