Järngrytans visdom

Jag är djupt inne i böckernas värld när Utropet kommer. Porslins-och kastrullavdelningen är visserligen i andra delen av lokalen, men det råder inga tvivel om vem som ligger bakom Det. Jag släpper den dammiga romanen och travar dit, nyfiken på vad som orsakat uppståndelsen. Mitt på golvet står Niklas, stolt som en tupp, med en gul järngryta i famnen. Min första tanke är att han börjar bli ruskigt lik Kirschteiger. Kanske inte till utseendet, men den barnsliga entusiasmen för retroprylar är minsann identisk.Fortsätt läsa →

Vi äro alla en løvetann

I höstas smyckades cykelvägen från Immeln fram till kommungränsen mot Arkelstorp med ett tjockt lager asfalt. Frågar du mig är det ett djävulens påfund att konkretisera en fullt brukbar och naturlig väg. Maskrosorna är givetvis på min sida och de demonstrerar det tydligt genom att räcka finger åt det stenhårda lagret. Protesttåget som utgår från vattenverket talar sitt tydliga språk, eller hur?Fortsätt läsa →

En magisk värld

”Varför finns det blommor bara på det ena benet?”, undrar lintotten (vi kan kalla henne Fia), samtidigt som hon pekar mot mina tights. När hon märker att det är en fråga som troligtvis inte har något svar, men som jag – åtminstone i hennes värld – behöver begrunda, konstaterar hon: ”Det ser jättejättekonstigt ut.” Jag tittar ner och försöker förstå vad som menas med jättejättekonstigt. Fia har Fortsätt läsa →

Lyssnandets konst

Jag vill gärna bidra till att avmystifiera Gud, den skapande kraften, genom att peka på saker som vi alla har varit med om.

Det är ingen slump att vi använder uttrycket ”Det är nästan så jag blir religiös” när vi är med om något som berör oss, som till exempel när vi ser en sångare som släpper ut hela sitt väsen och ger sig hän så till den grad att alla som befinner sig i närheten fångas in och åker med på resan.Fortsätt läsa →

Vårspring i benen

Jag sitter i bilen på parkeringsplatsen utanför skolan. Sneglar på klockan och märker att det är ynka sju minuter kvar till den första musiklektionen. Erfarenheten berättar att jag behöver det dubbla för att gå in, starta datorn och bestämma exakt i vilken ordning undervisningen ska ske.

Pulshöjningen är märkbar. Fortsätt läsa →

Ragnar

Den här bilden finns på vårt kylskåp. Om du har sett serien Vikings så vet du att det är Ragnar Lodbrok, en ökänd viking som bland annat härjade i Britannien och Frankrike.

Han får vara där som en påminnelse om att Niklas och jag har börjat ett nytt liv, bland annat har vi slutat äta skräp och sockerstinna produkter.

Jag vågar inte ens närma mig marmeladburken.

Det är dags att börja tänka själv

”Människor som inte kan tänka själva är livsfarliga”, sa en bekant häromdagen. Jag instämde tyst. Samtalet kretsade kring en polis som hade utfärdat fortkörningsböter till sin mor.

Mitt instämmande hade ingenting med själva sakfrågan att göra. Huruvida polisen gjorde rätt eller fel när han satte dit sitt eget kött och blod är en diskussion som jag är fullkomligt ointresserad av då den bottnar i smak och tycke.

Alla vet att smaken är som baken. Tudelad. Fortsätt läsa →