Our deepest fear

EKIM bok (2)Begreppet ”självhjälpsbok” ger mig kväljningar. Inte små sura uppstötningar, utan riktiga kväljningar. Tänk om mina rader någon dag blir till en bok och hamnar på en självhjälpshylla? Inte i vilken bokhandel som helst, utan i en där doften av indisk rökelse trängs med Buddhastatyetter, helande kristaller, tarotkort och sinnesutvidgande litteratur. Den kanske heter något fluffigt såsom ”Himmelska Bokporten” eller ”Gabriels Krypin”.Continue reading →

Att vakna utan fruktan

En sen kväll i 2008 sitter jag vid datorn för att kolla TV-tablån. I vanlig ordning är programutbudet snålt, men på SVT:s hemsida snubblar jag över en intressant rubrik: SVT dokumentär / Ambres – en död talar.

Det står att Ambres är en 3000 år gammal ande som använder sig av snickaren Sture Johanssons kropp för att förmedla viktig kunskap om människan, livet och döden. Jag har missat visningen av själva dokumentären, men det finns en del videoklipp som kan stilla min ökande nyfikenhet.Continue reading →

Det Himmelska Ögat

Mister
”No Need to Hide” © Oprust Photography

I början av 2000-talet flyttar jag från Malmö och påbörjar en yrkesutbildning vid högskolan i Helsingborg. Det tvära kastet gör mig gott. Jag trivs med att vara vuxenstudent och har inga problem med att de flesta på campus är tio år yngre än mig.

Halvvägs under studierna bestämmer jag mig för att anmäla mig till en mediumkurs, trots att högskolepenningpungen ekar tom. Den som håller i kursen är känd från TV och jag går dit i spänd (läs: nervös) förväntan. Av kursdeltagarna är jag den som är mest oerfaren vad gäller andliga kontakter.Continue reading →

Hur hamnade jag här?

JackandEulalia
Benny Silverman, Jack och Eulalia Luckett på Buca di Beppo

Ibland kan jag förundras över vilka annorlunda vägar livet har tagit sedan jag började studera En Kurs i Mirakler. Jag har haft upplevelser som vida överskrider min vildaste fantasi och har dessutom fått möjligheten att spendera tid med några extraordinära människor. Två av dem är Jack och Eulalia Luckett.  Continue reading →

Barns svar på religionsprov

 

Jesus säger att vi ska vara som barnen, och jag förstår verkligen varför. Följande citat är hämtade från norska barns religionsprov. Jag skrattade hjärtligt och vill gärna dela med mig av den glädjen, så jag tog mig friheten att översätta dem.

Thomas Andre, 7 år:
Det är prästen som beslutar när man ska grävas ner. Han skickar vissa på ålderdomshem, och sedan gräver han ner de som blir över.

Man kan kalla Gud vad man vill. Man kan kalla honom Kristus, Festus eller Herre-Jesus.Continue reading →

Får man ta Audin med sig ner till Immeln?

Min sambo är en eminent sångare. Han har en soulfylld och raspig sångröst som låter hur bra som helst när han väl tillåter den att komma ut. För ett antal år sedan fick han en ensembleroll i musikalen Aida. Förutom det har han sjungit solo i kyrkan och varit frontman vid en rockfestival. Dessa uppträdanden är blott minnen, men jag råkar veta att han vill använda sång som uttryckssätt.Continue reading →

Big Mama kommer till undsättning

En tidig morgon bestämmer vi oss för att åka upp till IKEA i Älmhult. När vi sätter oss i den gamla Audin märker jag att två grannar står och tittar på oss med en kritisk min. En av dem är Immelns svar på Ove i ”En man som heter Ove”, en gnällig fast godhjärtad man i sina bästa år. Min första tankerespons i scenariot är följande:Continue reading →

Vad är kärlek för dig?

ÖstersundEn kall vinterdag 2014 möter Niklas en kvinnlig journalist på gatan. Hon håller på att skriva en artikel om kärlek för den superlokala tidningen 100 procent Östersund och undrar om Niklas kan svara på ett par frågor:

Vad är kärlek för dig?
”Ett sinnestillstånd som är icke-dömande. Att möta andra människor utan förutbestämda definitioner eller rangordning.”Continue reading →