Att spegla sig in i döden

Jag minns första gången jag hörde Byron Katie säga: ”Turn it around.” Det begreppet med dess innebörd blev ytterst tjänstfullt under en tid. Hennes mycket enkla uttryck blev ett bra hjälpmedel för att lära känna och se mina tankemönster med dess projiceringar i relationen till andra människor. Med andra ord så fick jag en tydligare bild om hur mitt ego spelade ut sig, i vilka situationer jag blev mentalt utåtagerande eller kvävande i min kommunikation.Fortsätt läsa →

Järngrytans visdom

Jag är djupt inne i böckernas värld när Utropet kommer. Porslins-och kastrullavdelningen är visserligen i andra delen av lokalen, men det råder inga tvivel om vem som ligger bakom Det. Jag släpper den dammiga romanen och travar dit, nyfiken på vad som orsakat uppståndelsen. Mitt på golvet står Niklas, stolt som en tupp, med en gul järngryta i famnen. Min första tanke är att han börjar bli ruskigt lik Kirschteiger. Kanske inte till utseendet, men den barnsliga entusiasmen för retroprylar är minsann identisk.Fortsätt läsa →

Vi äro alla en løvetann

I höstas smyckades cykelvägen från Immeln fram till kommungränsen mot Arkelstorp med ett tjockt lager asfalt. Frågar du mig är det ett djävulens påfund att konkretisera en fullt brukbar och naturlig väg. Maskrosorna är givetvis på min sida och de demonstrerar det tydligt genom att räcka finger åt det stenhårda lagret. Protesttåget som utgår från vattenverket talar sitt tydliga språk, eller hur?Fortsätt läsa →

En magisk värld

”Varför finns det blommor bara på det ena benet?”, undrar lintotten (vi kan kalla henne Fia), samtidigt som hon pekar mot mina tights. När hon märker att det är en fråga som troligtvis inte har något svar, men som jag – åtminstone i hennes värld – behöver begrunda, konstaterar hon: ”Det ser jättejättekonstigt ut.” Jag tittar ner och försöker förstå vad som menas med jättejättekonstigt. Fia har Fortsätt läsa →

Vårspring i benen

Jag sitter i bilen på parkeringsplatsen utanför skolan. Sneglar på klockan och märker att det är ynka sju minuter kvar till den första musiklektionen. Erfarenheten berättar att jag behöver det dubbla för att gå in, starta datorn och bestämma exakt i vilken ordning undervisningen ska ske.

Pulshöjningen är märkbar. Fortsätt läsa →