Kör så det ryker!

Var rädd om dig. Kör varsamt. Ta det lugnt. Byt livsstil. Ät mera frukt och grönt. Börja meditera. Jogga i skogen. Bada i iskallt vatten varje dag. Drick (äcklig) fiskleverolja. Använd solfaktor. Knarka inte. VAR FÖRSIKTIG! 

Det finns ingen ände på alla dessa goda råd och välmenande förmaningar. Men i ärlighetens namn – börjar de inte bli lite utslitna? Och är inte merparten av dem baserade på någon form av rädsla?Continue reading →

Marathon + Dajmtårta = Sant?

SthlmMarathon_2006Sommaren 2006 anmäler jag mig till Stockholm Marathon. Det är inte alls planerat. Ett par dagar innan loppet går av stapeln köper jag ett startbevis via annons. Min tillfälliga långlöparidentitet är Carin. Typ.

Jag började jogga regelbundet för tre år sedan och då tog benen totalt slut redan efter en kvart. Nu kan jag jogga en mil utan några större problem, men min längsta distans är inte mer än sjutton kilometer. Nåväl. Jag vill testa mina mentala gränser.Continue reading →

Fyra nyanser av rädsla

”Ta bort henne! Ta bort henneeeeeeeeeeeeeee”, gallskriker jag. Niklas flyger fram över parkeringen och tar tag i jakthundens käkar. Han försöker bända loss det fyrbenta lilla djävulstyget, men hon biter sig fast ännu hårdare. Då piper Lukas högt. Det gör förstås ont att ha ett antal hörntänder i rumpan.Continue reading →

Livsberättelser

”Extension” © Oprust Photography

Ett av mina favoritnöjen är att ta del av andras livsberättelser. Det finns inget mer stärkande för själen än att på nära håll få ynnesten att följa en annan människa genom livets eldar; att genom henne lära sig undvika de värsta fallgroparna och låta sig inspireras på en och samma gång.

Ett exempel som har hjälpt mig mycket är boken Peace Pilgrim: Her Life and Works in Her Own Words. Peace Pilgrim, född Mildred Lisette Norman, var en kvinna som gav en stor del av sitt liv åt att arbeta för fred. Hon gjorde det på sitt alldeles egna speciella sätt.Continue reading →

Om Spiritual Bypassing, del 2

”The Passersby” © Oprust Photography

Jag har testat det mesta i Spiritual Bypassing-listan och anser mig därför vara en lämpad kandidat till att prata om fenomenet.

Låt mig ge ett exempel. För några år sedan deltog jag vid en veckolång retreat med David Hoffmeister på Hawaii. Avsikten med att åka runt halva jordklotet var att dra korken ur egots champagneflaska en gång för alla. Jag kom fram till att en sådan viktig sak borde göras i en så vacker miljö som möjligt. Dessutom kändes det bra att ha Davids experthjälp i närheten, helt enkelt för att sabreringen skulle gå snabbt och smärtfritt.Continue reading →

Om Spiritual Bypassing, del 1

Det är stor skillnad på att tro att man vet något och att verkligen veta. En av egots mekanismer är dess snillrikhet att omvandla i princip allt som skulle kunna vara hjälpfullt till religiösa dogmer och åsikter. Men en åsikt är inte vetskap, det är bara en åsikt.

Resultatet av att tro utan att veta är ändlösa diskussioner kring vem som har rätt.Continue reading →

Meditationens ädla konst

Jag sitter och tjuvlyssnar till ett telefonsamtal mellan Niklas och hans syster. Ja, jag brukar leka fluga på väggen under många av hans samtal. Det sker inte särskilt diskret så jag vet ärligt talat inte om ”tjuvlyssna” är rätt ord. Framför allt inte de gånger jag lägger mig i konversationen …

Nåväl, syskonparet pratar om det aktuella ämnet meditation. Min tolkning är att det råder samstämmighet kring att det inte nödvändigtvis behöver se ut på ett visst sätt.Continue reading →

Att veta eller inte veta – det är frågan

 

Let Him Show You
”Let Him Show You” © Oprust Photography

I förordet till teaterpjäsen Ett Drömspel skriver August Strindberg:

”Tid och rum existerar icke; på en obetydlig verklighetsbakgrund spinner inbillningen ut och väver nya mönster; en blandning av minnen, upplevelser, fria påhitt, orimligheter och improvisationer. – Personerna klyvas, fördubblas, dunsta av, förtätas, flyta ut, samlas. Men ett medvetande står över alla, det är drömmarens; för det finns inga hemligheter, ingen konsekvens, inga skrupler, ingen lag.”

Att Strindberg var influerad av Shakespeare råder det inget tvivel om. Att dessa två herrar var djupa tänkare råder det heller inget tvivel om. Båda antydde i sina texter att den tillvaro som vi människor lever i är en dröm, en illusion, ett drama.

Shakespeare skrev en pjäs, Mycket väsen för ingenting (Much Ado About Nothing), som sammanfattar detta drama på ett briljant vis. Det är en klassisk ”kärlekstrasselskomedi” med ingredienser som förnekelse, otrohet och konspirationer. Det hela slutar dock lyckligt med konstaterandet ”mycket väsen för ingenting”.

Men visste Shakespeare att det mänskliga dramat var just… ett drama? Visste Strindberg att tid och rum existerar icke? Eller var det bara föreställningar och teorier? Vi kommer inte att få visshet kring det här, men jag vågar påstå att poeterna var något stort på spåren.

Inled oss icke i frestelse står det i Bibeln. Jag tolkar det som att inse våra misstag och ge upp dem genom att följa Guds vägledning. Det är lätt att gå in i fällan att tro att vi vet vad ett misstag är och vad det innebär. Men att tro är inte detsamma som att veta. Ett misstag är detsamma som en trosföreställning. Hur kan vi då veta något om någonting om vi tror att vi vet?

Smaka på den!

//Laila