Vi äro alla en løvetann

I höstas smyckades cykelvägen från Immeln fram till kommungränsen mot Arkelstorp med ett tjockt lager asfalt. Frågar du mig är det ett djävulens påfund att konkretisera en fullt brukbar och naturlig väg. Maskrosorna är givetvis på min sida och de demonstrerar det tydligt genom att räcka finger åt det stenhårda lagret. Protesttåget som utgår från vattenverket talar sitt tydliga språk, eller hur?Fortsätt läsa →

En magisk värld

”Varför finns det blommor bara på det ena benet?”, undrar lintotten (vi kan kalla henne Fia), samtidigt som hon pekar mot mina tights. När hon märker att det är en fråga som troligtvis inte har något svar, men som jag – åtminstone i hennes värld – behöver begrunda, konstaterar hon: ”Det ser jättejättekonstigt ut.” Jag tittar ner och försöker förstå vad som menas med jättejättekonstigt. Fia har Fortsätt läsa →

Vårspring i benen

Jag sitter i bilen på parkeringsplatsen utanför skolan. Sneglar på klockan och märker att det är ynka sju minuter kvar till den första musiklektionen. Erfarenheten berättar att jag behöver det dubbla för att gå in, starta datorn och bestämma exakt i vilken ordning undervisningen ska ske.

Pulshöjningen är märkbar. Fortsätt läsa →

Ragnar

Den här bilden finns på vårt kylskåp. Om du har sett serien Vikings så vet du att det är Ragnar Lodbrok, en ökänd viking som bland annat härjade i Britannien och Frankrike.

Han får vara där som en påminnelse om att Niklas och jag har börjat ett nytt liv, bland annat har vi slutat äta skräp och sockerstinna produkter.

Jag vågar inte ens närma mig marmeladburken.

Lufsen ångar in i våra liv

Niklas och jag sitter i väntrummet på Hundstallet i Åkeshov och tittar undrande på den svarta, smått rufsiga varelsen som just kutat in. Fyrfotingen gör en snabb lov förbi oss, sniffar hastigt för att bekanta sig, men beslutar sig för att hörnet längst bort i rummet bjuder på mer spännande upplevelser än att fjäska för en potentiell husse-och-matte-duo.Fortsätt läsa →

Alter ego

Jehova Nilsson i motljus

Det finns många inom andliga kretsar som skapar sig ett spirituellt alter ego. På Facebook kryllar det av sådana. Kännetecknet för dem är att de hittar någon riktigt flummig bakgrundsbild, gärna av stjärnor och galaxer. Profilbilden är allt som oftast en ängel. Grädden på moset är att de byter namn från alldagliga John eller Jane Doe till något mycket mer sofistikerat:Fortsätt läsa →

Lyssna till ditt hjärta

IMG_2813Jag hade passerat fyrtiostrecket när jag började sjunga inför publik. Jag är en så kallad ”late bloomer”. Hjärtat har alltid sagt att jag behöver uttrycka mina känslor genom musiken, men rädslan för att misslyckas har bildat ett ogenomträngligt lager som blockerat mig från att göra det.

Eller, jag trodde att det var rädslan för att göra fiasko som låg i vägen.Fortsätt läsa →

You´ll never walk alone ♫

You´ll never walk alone ♫Vilket lag ska jag hålla på i Premier League?

Frågan kommer precis när jag slutit ögonen för att öva dagens lektion från En Kurs i Mirakler: Endast Guds frälsningsplan kommer att fungera. Irritationen smyger sig på. Att bli avbruten mitt i en övningsstund för att svara på fotbollsfrågor är inget jag tolererar.

Mitt svar är avsnoppande. ”Hur fan ska jag veta vilket lag du ska hålla på? Jag är inte ens intresserad av fotboll. Det vet du.”Fortsätt läsa →