R.E.S.P.E.C.T.

Jag har skummat igenom några artiklar för att lära mig mer om skolans evolution. Nu vet jag att ”dumstrut” är en konformad papphatt som olydiga elever fick sätta på huvudet förr i tiden. Syftet var offentlig förnedring. Skulden skulle vara så genomträngande att ogärningen inte upprepades. Om det inte fungerade gick man vidare till fysiska straffmetoder. Det här tankesättet var logiskt i en 1700-talshjärna och ebbade inte ut förrän skolagan förbjöds 1958.

Management by fear har varit, och är, ett effektivt sätt att skapa ordning av det som är oregerligt, och klassrummen må ha varit knäpptysta förr – men kände eleverna respekt för sina överordnade när dumstruten plockades fram? Ökade deras självrespekt? Respekterade de överordnade sig själva?

Jag kan omformulera frågorna så du hänger med på min definition av respekt: Hade den yngre ödmjukhet inför den äldres auktoritet och visdom? Var den äldre trygg i sin auktoritet och visdom så att ödmjukhet var berättigad? Fanns det ömsesidigt förtroende?


Om vi snabbspolar framåt blir det tydligt att pendeln har svängt och fastnat i ett annat ytterläge. Hierarkin är tillplattad, ledarskapet mjukt. Barnen kan bli bra på allt, även det de är dåliga på. Knattarnas upplevelse av idrotten är både mållös och poänglös, för alla ska känna sig som vinnare. Lärarna sköter lagindelningen på rasterna, för ingen ska stå utanför. Ingen ska bli besviken, inte heller misslyckas på något plan, någonsin.

Micro management kallas det, vilket är detsamma som Management by fear. Vi kan lika gärna sluta att kalla lärare för lärare och dra till med något som är mindre laddat. Vad sägs om gruppledare eller ordningsman?

Vad har vi gjort för att skapa ordning i ledet då? Jo, dumstruten är utbytt mot kvarsittning eller utvisning från klassrummet och den nuvarande andan av politisk korrekthet har omvandlat ”straff” till ”disciplinära åtgärder”. I propositionen för den gällande skollagen är man dock tydlig med att det inte handlar om bestraffning. Målet är ”ett ändrat beteende hos den elev som är föremål för åtgärderna och därmed skapa en bättre skolsituation såväl för den aktuella eleven som för övriga som verkar i skolan”. Amen.


Resultatet av tillplattningen är inte särskilt imponerande. Många skolanställda går på knäna, dels på grund av arbetsbelastningen, dels för att de dagligen tampas med bångstyriga barn och ungdomar. De driver runt i korridorerna, missar tider och är oförberedda när de väl behagar dyka upp i klassrummet. De skötsamma mår dåligt då det är svårt att koncentrera sig i en orolig miljö. Hot, våld, missbruk och fula tilltal är på många håll så vanligt att det anses normalt.

I grund och botten är det olika uttryck av respektlöshet.

För att komma tillrätta med problemen anser Arbetsmiljöverket att det förebyggande arbetet ute på skolorna behöver bli bättre. Skolverket, Lärarförbundet och vissa föräldrar menar att det är skolans, och ytterst rektorns, ansvar att skapa trygghet och studiero. Didaktikern Åsa Morberg med flera säger att respekt är ett föräldraansvar.

Jag håller med Morberg, men vill skruva upp volymen ett snäpp eftersom skolan är en avspegling av samhället vi lever i. Har inte varje människa ett egenansvar att skapa trygghet och ro omkring sig? Bör vi inte lära kidsen att det är oansvarigt att lägga bördan på andra? Det är visserligen enklare att placera dumstruten på någon annans huvud när något går snett, för den tenderar att väga tungt på ens eget.


Det finns en ledarskapsmodell som ligger bortom pendelrörelsen: Management by respect. Den vilar på ett fundament av egenansvar och ärlig kommunikation, och vi arbetar enligt följande tankesätt:

Vi har en hög grad av visdom och auktoritet. Det beror på att vi tänker själva istället för att låta andra tänka åt oss.

Misslyckanden och motgångar är en del av livet, men vi är här för att fånga upp dig när du faller. Genom våra erfarenheter lär vi dig att hantera dem.

Vi har överseende med att du missar en tid, kommer oförberedd eller säger något ogenomtänkt. Märker vi att du sätter det i system, ställer vi dig mot väggen och ifrågasätter ditt system. Se det som en konsekvens av ett felaktigt tankeval. Tänk om, tänk rätt, kom tillbaka när du tänker klart.

Vi säger inte att du kan bli fotbollsproffs. Vi hittar ett fotbollsproffs som berättar vad som krävs. Om det visar sig att du har vilja och talang, stöttar vi dig hela vägen. Om du har två vänsterfötter, talar vi om det och hjälper dig hitta skor som passar två vänsterfötter. Utan dobbar.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.