Spiritual Bypassing, del 1

Vid det här laget känner de flesta till Spiritual Bypassing, ett uttryck som myntades av psykologen John Welwood i 1984. Kort sagt betyder det att använda sig av andliga eller religiösa förhållningssätt för att kringgå svåra känslor.

Det är ett slags förnekande – att sätta på sig en andlig mask.

Uttrycket har en stor familj och vissa av medlemmarna är ganska roliga (men inte så angenäma att umgås med). Vissa begrepp är vedertagna, andra hittar jag på i skrivande stund:

Metaphysical Ghosting: Du uttrycker metafysiska ideal utan att ha en förankrad upplevelse. Det är möjligt att du har lyssnare, men i sinom tid kommer de att genomskåda dig. Vem vill ha kostråd av en fet människa?

Advaita Shuffle: Du slänger dig med absoluta påståenden där de inte hör hemma. Din vän ställer en personlig fråga och du svarar ”det finns ingen här att ställa frågan till”. Under ytan finns en fast övertygelse om att du har kommit långt på den andliga stigen.

Nondual Police: Ungefär som Advaita Shuffle. Du märker ord med en icke-dualistisk tuschpenna. När någon vrider sig av smärta säger du att ”sjukdom är bara ett försvar mot sanningen”. Du sätter dig och ber under tiden som de riktiga vännerna ringer efter en ambulans.

Spiritual Staring: Du glor på någon under en orimligt lång tid. Blicken är skimrande och upplyst. Första gången jag utsattes för detta var under en retreat. Även om det kändes onaturligt förde jag seden vidare under flera år. Jag vill härmed be om ursäkt till alla er som fallit offer för mitt stirrande. Hoppas ni inte fick bestående men.

Monotone Voice: Du talar med överdrivet vänlig röst som helt saknar passion. Mycket vanligt bland yoga-och meditationslärare.

Drunk on Emptiness: Ett gammalt Zen-uttryck som pekar mot ett lyckorus där allt bara är kääääärlek, kärlek och åter kärlek. Berusningen medför ett starkt behov att visa hur mycket du älskar allt och alla. ”Jag har sett igenom den illusoriska slöjan”, säger du. I själva verket lider du av brist på humor och självdistans.