Vad är karma?

2013-01-20

RÖSTEN: Hur skulle du beskriva karma?

NIKLAS: För många har begreppet en negativ klang eftersom det ofta förknippas med skuld och vedergällning: Jag har gjort hemska saker som jag behöver sona för. Skulden är verklig och jag måste betala ett pris för att frikännasKursen går ett steg längre. Den säger att jag har en tro om att vara skyldig, ovärdig och otillräcklig, och denna tro kommer jag att bevittna i världen.

Är det inte märkligt att vi kan uppleva situationer på olika sätt? Låt oss säga att det ösregnar på måndag morgon när jag ska gå ut. Jag tycker att det är rätt skönt. Det är syrerikt och friskt, och jag njuter när dropparna möter mina kinder. Jag blir blöt, till och med innanför kragen, men det gör mig ingenting. Nu spolar vi fram till onsdag eftermiddag. Det är exakt likadan temperatur, ösregn och jag har samma kläder. Men det känns för jävligt. Vattnet innanför kragen stör mig och jag märker att jag fryser.

Nu kommer vi till den enkla lilla frågan: Är det omständigheterna som påverkar min upplevelse? Finns det verkligen en utomliggande orsak till hur jag mår? Nej, givetvis inte. Någonstans, oftast på ett omedvetet plan, har jag valt ett tankespår som är förenat med skuld. Denna skuld är väldigt smärtsam. Om jag skulle känna den direkt så skulle den vara omöjlig att bära. För att slippa möta smärtan skjuter jag ut skulden. Jag placerar den utanför mig, på olika omständigheter så som väder och vind, relationer eller människor. Jag tror nämligen att det är lättare att anklaga någonting utanför mig än att det är jag som bär på skuld.

I själva verket är karma insikten om att jag är källan till alla de tankegångar jag har. Det är jag som tänker dem och de kan inte lämna mig. Med andra ord är jag orsaken till hur jag mår. Orsaken ligger i mitt sinne – i valda tankegångar, i någonting jag har valt att tro på – och det är vad världen kommer att återspegla.

Om jag mår dåligt och skyller på omständigheterna, har jag gjort ett missriktat val av tankar som inte är av verklig eller bestående natur. Allting verkligt består. Det som är overkligt har inget bestående värde. Det har inget värde alls. Men när jag har tagit det första steget ur skulden och insett att alla tankegångar kommer från mig själv, så tror jag kanske att de är verkliga. Det andra steget blir således att gå till skuldens källa genom att ifrågasätta tankarnas giltighet. Kan det verkligen vara så att mina tankar orsakar smärta och lidande? Kan de verkligen vara skadliga? Min upplevelse kan visserligen vara smärtsam, men det är bara en effekt.

När jag går på djupet och genomlyser mina tankegångar, kommer jag inse att de inte är verkliga eller hållbara. De har ingen logisk grund eftersom de spelar ut sig på olika sätt för varje individ, och det ser man tydligt i mitt regnexempel. Så nu kommer det sista frågetecknet: Vad är det jag har valt att tro på? Samtidigt kommer en följdfråga: Vill jag fortsätta tro på mina tankegångar nu när jag vet vad effekten är? Under den här processen är det viktigt att jag är ärlig mot mig själv. Det är också bra att påminna om att det inte finns någon skuld i det svar som kommer, för det är ett svar som jag ger till mig själv, ingen annan.

Ibland är jag inte redo för något alternativ till de tankegångar jag har valt att tro på. Jag mäktar kanske inte med att släppa taget om mina investeringar i detta ögonblick. För jag kan ha värdesatt något väldigt hårt under en lång tid, och då kan det vara utmanade att göra en förändring. Jag behöver känna efter om jag är redo. Vill jag verkligen släppa taget? Om jag vill göra det, är det okej. Om jag inte vill göra det, är det också okej.

Det vi pratar om nu är hjärtefrågor, inte huvudfrågor. Mina svar kan inte tänkas fram, utan de måste komma från hjärtat, för det handlar om en inre känsla om att faktiskt vilja göra en kursändring.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.