Vem vill jag vara?

”I am Sanctuary” © Oprust Photography

2012-10-01:2

NIKLAS: Hur går dina tankar?

LAILA: Ibland känner jag mig otroligt splittrad. Tidigare var mitt liv rätt så inrutat, kalendern var alltid fullklottrad, men nu finns det knappt några rutor alls. Det är förbannat skrämmande, stressande och pressande.

När jag försöker fylla ut rutorna så märker jag att innehållet alltid är detsamma, och då är jag tillbaka i känslan av en inrutad tillvaro. På ytan ser det kanske inte inrutat ut, men inombords är det ett bekant ekorrhjul. Jag har haft en period nu där jag känner samma typ av stress som jag kände då jag var anställd. Jag letar fortfarande efter någon slags mening i tillvaron.

NIKLAS: Hittar du den?

LAILA: Nej, men jag har sökt med ljus och lykta. Och till råga på allt, mitt i allt mitt sökande efter mening, så kommer det en Jesus-lirare som säger att jag har rätt till mirakler! Min tanke kring mirakler är ju att de måste innebära glädje på något sätt, och att min funktion är glädje. Det är då jag börjar undra om jag har byggt upp murar som jag inte ser? Finns det någon osynlig hand som har tagit mig till ruta ett igen?

Under hela den här processen har jag blivit smärtsamt medveten om att yttre omständigheter inte spelar någon roll. Tidigare satt jag i Stockholms betongghetto och drömde om granskog, vatten och djur. Jag satt på jobbet och fantiserade om dagar där jag kunde göra precis vad jag vill. Jag ville ha eget företag. Nu bor vi mitt i naturen, jag har fria dagar och ett eget företag. Men allting känns likadant! Så nu vet jag att lyckan inte finns i bilden. Var finns den då? Vad menas med livet?

NIKLAS: Det är för dig att upptäcka.

LAILA: Men hur? Hur?

NIKLAS: Genom att vilja lägga av bilden. Genom att ställa en fråga som kommer från hjärtat: Vem vill jag vara? Egentligen finns det inget att välja på, för du är den du är, men det tycks finnas ett val.

LAILA: Jag vet inte vem jag vill vara. Det är själva problemet. Jag vet faktiskt inte.

NIKLAS: Vad innebär det för dig?

LAILA: Det innebär att jag inte vill vara den som jag tror att jag är, nämligen bilden. Alternativet har jag ingen aning om. Finns det ens ett alternativ?

NIKLAS: Vill du utforska det?

LAILA: Ja.

NIKLAS: Om vi hade haft visshet kring alternativet så hade det inte funnits någon bild. Om vi hade haft klarhet i upplevelsen så hade det inte funnits någonting att välja mellan. Men det ser ju ut som att vi står inför något slags val. Det ena är en förpestad berättelse och det andra upplever vi ovisshet inför. Den förpestade berättelsen upplevde vi också ovisshet inför, även om den kändes bekant. Vi trodde att den var sann. Det fanns en tro om någonting som vi aldrig kom ifatt, som vi hela tiden jagade och sprang efter, som vi försökte pussla ihop, som vi strävade och kämpade för. Det är så världen ser ut.

I Kursen står det att världen är trött, och det är den. Trötthet är inte vakenhet. Även om vi inte kan identifiera vakenhet utifrån där vi står, för det kan vi inte, så behövs det tro och tillit till att det finns en möjlighet att upptäcka. Om jag kan sätta fingret på det som inte är sant för mig kan jag kanske få en visshet om alternativet. Upplevelsen av det som är sant kan bli starkare och starkare ju längre jag går på vägen av att inte vilja hålla kvar berättelsen.

En Kurs i Mirakler är tankegångar som ifrågasätter berättelsen jag har om mig själv.  Jag kan inte sitta här och säga att jag vet vem jag är, för det vet jag inte. Men jag vet tillräckligt mycket om vad som inte är gångbart; om vad som inte tjänar mig; om vad som inte är sant; om vad som inte kan vara verkligt logiskt.

Min egentliga drivkraft är att uppleva mig själv. Finns det någon gräns för min upplevelse av mig själv? Det är häftigt att tänja gränserna, och det är väl anledningen till att människor klättrar uppför berg, ställer sig på scenen, läser böcker, målar tavlor och går på långturer i vildmarken. Någonstans vill vi komma i kontakt med upplevelsen som vi tror att allt detta medför. Vi tror att olika aktiviteter medför en upplevelse, men det är faktiskt tvärtom. Upplevelsen är redan på plats, och den sker i samspel med aktiviteten. Orsaken till upplevelsen finns i mig, för vem är det som upplever, vem är det som ser? Jo, det är ju jag!

Mina gamla tankar om vem jag är står i vägen för upplevelsen av mig själv, men jag är ju här för att lägga dem åt sidan. Jag synar dem så gott jag kan. Det finns stunder då jag glömmer varför jag är här. Det finns stunder då mina gamla tankegångar tycks vara verkliga, även om hjärtat säger något annat. Ibland lyssnar jag till tankegångarna som jag har hittat på. Resultatet är alltid en dålig känsla. När jag lyssnar till vad hjärtat säger är känslan bra, för hjärtats känsla är bra. Varför då? Jo för den är sann, och vi känner igen det som är sant. Det känns igen. Detta kan ingen ta ifrån oss.

Rättsinnade tankegångar, mirakeltankegångar, leder till en sann känsla, till någonting som är verkligt. De upphäver de felaktiga tankegångarna, de upphäver min berättelse, min bild. När jag hamnar i konflikt om vem jag är så behöver jag ta en liten timeout. Då kan jag ställa frågan: Vem vill jag vara? Med andra ord, vilken röst vill jag lyssna till? Är jag villig att släppa mina egna tankar och lyssna till någonting annat? Endast jag kan svara på detta. Endast jag vet detta i min känsla. Det finns inget rätt eller fel i hur svaret kommer att vara, men det finns en känsla som bekräftar. Jag kan välja antingen den ena eller den andra känslan som kommer utav svaret. Det är här som jag är sann emot mig själv.

Vad vill jag känna? Med andra ord, vem vill jag vara i min känsla? Vad vill jag ha för djupgående känsla? Hur vill jag att min dag ska vara, inte i en egen uppgjord plan, utan känslomässigt? Är jag beredd att låta denna dag visas för mig om jag sätter målet i känslan? Tror jag då att medlen kommer ges till mig? Kommer jag att se vad mitt syfte är? Är det möjligt för mig att se att jag är syftet?

Han som ligger bakom Kursen sa: ”Jag är Livet, Vägen och Sanningen”. Det är det renodlade syftet. Allt-i-Ett. Så vem vill du vara? Vill du vara Rösten, den klarhet som strömmar ur din mun? Vill du vara den klarhet som visar dig upplyftande tankegångar? Vill du vara den klarhet som känner det djupaste – den känsla som känns igen i filmer, i teve-program, i möten med hundar och människor – eller vill du vara någonting annat?

Tro att detta är ett möjligt val där du befinner dig just nu. Och låt detta val visa vägen för dig. Låt det bli din ledstjärna. Låt det bli din väg. Låt det visas för dig, och du kommer att bli viss.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *