Vem vill jag vara?

”I am Sanctuary” © Oprust Photography

2012-10-01:2

NIKLAS: Hur går dina tankar?

LAILA: Under hela den här processen har jag blivit smärtsamt medveten om att yttre omständigheter inte spelar någon roll. Tidigare satt jag i Stockholms betongghetto och drömde om granskog, vatten och djur. Jag satt på jobbet och fantiserade om dagar där jag kunde göra precis vad jag vill. Jag ville ha eget företag. Nu bor vi mitt i naturen, jag har fria dagar och ett eget företag. Men allting känns likadant! Så nu vet jag att lyckan inte finns i bilden. Var finns den då? Vad menas med livet?

NIKLAS: Det är för dig att upptäcka.

LAILA: Men hur? Hur?

NIKLAS: Genom att vilja lägga av bilden. Genom att ställa en fråga som kommer från hjärtat: Vem vill jag vara? Egentligen finns det inget att välja på, för du är den du är, men det tycks finnas ett val.

LAILA: Jag vet inte vem jag vill vara. Det är ju det som är själva problemet. Jag vet faktiskt inte.

NIKLAS: Vad innebär det för dig?

LAILA: Det innebär att jag inte vill vara den som jag tror att jag är, nämligen bilden. Alternativet har jag ingen aning om. Finns det ens ett alternativ?

NIKLAS: Vill du utforska det?

LAILA: Ja.

NIKLAS: Om vi hade haft visshet kring alternativet så hade det inte funnits någon bild. Om vi hade haft klarhet i upplevelsen så hade det inte funnits någonting att välja mellan. Men det ser ju ut som att vi står inför något slags val. Det ena är en förpestad berättelse och det andra upplever vi ovisshet inför. Den förpestade berättelsen upplevde vi också ovisshet inför, även om den kändes bekant. Vi trodde att den var sann. Det fanns en tro om någonting som vi aldrig kom ifatt; som vi hela tiden jagade och sprang efter; som vi försökte pussla ihop; som vi strävade och kämpade för. Det är så världen ser ut.

I Kursen står det att världen är trött, och det är den. Trötthet är inte vakenhet. Även om vi inte kan identifiera vakenhet utifrån där vi står, så behövs det tro och tillit till att det finns en möjlighet att upptäcka den. Om jag kan sätta fingret på det som inte är sant för mig kan jag kanske få en visshet om alternativet? Upplevelsen av det som är sant kan bli starkare och starkare ju längre jag går på vägen av att inte vilja hålla kvar berättelsen.

En Kurs i Mirakler är tankegångar som ifrågasätter berättelsen jag har om mig själv. Jag kan inte sitta här och säga att jag vet vem jag är, för det vet jag inte. Men jag vet ganska mycket om vad som inte är gångbart och vem jag inte är. Ja, jag har bra koll på vad som inte tjänar mig.


Min egentliga drivkraft är att uppleva mig själv. Finns det någon gräns för min upplevelse av mig själv? Det är häftigt att tänja på gränserna, och det är väl anledningen till att människor klättrar uppför berg, ställer sig på scenen, läser böcker, målar tavlor eller går långturer i vildmarken. Vi vill komma i kontakt med upplevelsen som vi tror att dessa aktiviteter medför. Vi tror att de medför en upplevelse, men det är faktiskt tvärtom. Upplevelsen är redan på plats och den sker i samspel med aktiviteten. Orsaken till upplevelsen finns i mig, för vem är det som upplever? Vem är det som ser? Jo, det är ju jag!

Mina gamla tankar om vem jag är står i vägen för upplevelsen av mig själv, men jag är ju här för att lägga dem åt sidan. Jag synar dem så gott jag kan. Det finns stunder då jag glömmer varför jag är här. Det finns stunder då mina gamla tankegångar tycks vara verkliga, även om hjärtat säger något annat. Ibland lyssnar jag till tankegångarna som jag har hittat på. Resultatet är alltid en dålig känsla. Men när jag lyssnar till vad hjärtat säger så är känslan bra, för hjärtats känsla är alltid bra. Varför då? Jo, för den är sann och vi känner igen det som är sant. Det kan ingen ta ifrån oss.

Rättsinnade tankegångar, mirakeltankar, leder till en sann känsla och till någonting som är verkligt. De upphäver de felaktiga tankegångarna: min berättelse, min bild. När jag hamnar i konflikt om vem jag är så behöver jag ta en timeout. Då kan jag ställa frågan: Vem vill jag vara? Med andra ord, vilken röst vill jag lyssna till? Är jag villig att släppa mina egna tankar och lyssna till någonting annat? Endast jag kan svara på detta. Det finns inget rätt eller fel när det gäller svaret, men det finns en känsla som bekräftar om jag är på rätt spår eller inte. Jag kan välja antingen den ena eller den andra känslan som kommer utav svaret. Det är här som jag är sann emot mig själv.

Vad vill jag känna? Vem vill jag vara i min känsla? Hur vill jag att min dag ska vara – inte i enlighet med en egen uppgjord plan, utan känslomässigt? Är jag beredd att låta denna dag visas för mig om jag sätter målet i känslan? Tror jag då att medlen kommer ges till mig? Kommer jag att se vad mitt syfte är? Är det möjligt för mig att se att jag är syftet?

Han som ligger bakom Kursen sa: Jag är Livet, Vägen och Sanningen. Det är det renodlade syftet. Det är allt-i-ett. Så vem vill du vara? Vill du vara Rösten, den klarhet som strömmar ur din mun? Vill du vara den klarhet som visar dig upplyftande tankegångar eller vill du vara någonting annat?

Tro att detta är ett möjligt val där du befinner dig just nu. Låt detta val visa dig vägen. Låt det bli din ledstjärna. Låt det bli din väg. Låt det visas för dig, och du kommer att bli viss.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *