Vi äro alla en løvetann

I höstas smyckades cykelvägen från Immeln fram till kommungränsen mot Arkelstorp med ett tjockt lager asfalt. Frågar du mig är det ett djävulens påfund att konkretisera en fullt brukbar och naturlig väg. Maskrosorna är givetvis på min sida och de demonstrerar det tydligt genom att räcka finger åt det stenhårda lagret. Protesttåget som utgår från vattenverket talar sitt tydliga språk, eller hur?

Jag leds osökt till ordet ”maskrosbarn”, som myntades av journalisten och författaren Ami Lönnroth. Begreppet syftar till unga personer som haft svåra uppväxtförhållanden men som trots allt klarat sig bra. De har, på ett eller annat outgrundligt sätt, lyckats lösgöra sig från livets kedjor, för att sedan blomma som fria individer. I engelskspråkig facklitteratur benämns de som ”superkids” eller ”invulnerables”. Alltså är de osårbara.

Men hur ska vi få ihop en ekvation som innehåller orden maskros och osårbar? Maskros låter ju som ett rangligt, slemmigt och opålitligt kusinbarn till den välbärgade Familjen Rugosa. Så kan vi inte ha det. Mitt förslag är att vi löser problemet genom att införa grannlandets mer testosteronfyllda begrepp: løvetann.

Säg det högt: LÖVETANN! Nu hör du väl att det ryter till?


Filmtips: Lion (2016)

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *